Album 2010 - Avi Buffalo

En av de skivor som jag lyssnat på är Avi Buffalo. Som leds av en nittonåring som sjunger med en klar och hög stämma. Det är dock ingen tonårspop typ idol bara för att detta är ett ungt band. Det är ganska typisk musik för dagens Sub Pop, påminner inte så lite om fleet foxes och the shins. Eller om man ska krångla till detta ett built to spill utan gitarrmangel och hög röst. Visst börja jag bli trött på sån här musik, men talangen och de fantastiska melodierna få mig att glömma alla tvivel. Det är en skiva som gör sig bäst på vinyl.

I vanlig  ordning så finns inte denna Sub pop-skiva på spotify än, så köp vinylen och få koden till mp3orna. Det är  mycket roligare tycker jag.

De bästa plattorna 2010

Nu i årets slutskede är det dags att summera musikåret 2010. Första året på ett nytt decenium är alltid förpliktigande. I vanlig ordning har jag gått och muttrat att det inte kommer några riktigt bra skivor, men nu i årets slutsskede finns det ändå en handfull som jag har lyssnat väldigt mycket på och som har betytt mycket för mig. Dessa tänker jag presentera fram till årsslutet för att sedan ser om jag kan rangordna dem.

Skribenterna på sonic har listat sina favoriter för året och till min förvåning och med en viss belåtenhet så inser jag att de många av mina favoritskivor inte är omnämnda. För några år sedan skulle det var i det närmaste identiskta listor. Det är bara att konstantera att den stora tillgången till musik och tips via spotify, last.fm, musikbloggar och nätet i största allmänhet gör att det är inte lika enhetligt längre vilken musik man lyssnar på. En musiktidning som sonic magazine har inte längre samma betydelse när det gäller att förmedla musik. Det hindrar inte att jag tycker väldigt mycket om sonic och läser varje nummer mycket noggrannt.

Mer Håkan Hellström!

Ännu mer Håkan! Här en videopremiär av hans nya singel "jag vet vilken dy hon varit i"

Jag är inte ensam om att hajpa denne man, men faktum är att hans senaste "2 steg till paradise" är hans hittills jämnaste och kanske bästa skiva. Eller en av tre mästerverk tillsammans med den sprudlande debuten "känn ingen sorg för mig Göteborg" och "ett kolikbarns bekännelser" är den konstnärliga höjdpunkten.

Fiolpop med syntpopsinslag

Owen Pallett spelar fiol på nästan alla amerikanska och kanadensiska indieband som använder sig av fiol. Han har också gjort en av årets bästa låtar "lewis takes of his shirt" Som har surrat flitigt i min ipod sedan januari.

Han är en mycket produktiv man och har redan hunnit med att släppa en ny EP  "a swedish love story". Som även i detta fall har tydliga inslag av syntpop och eftersom jag måste ha en daglig dos av syntpop så intar jag framförallt "a man with no ankles från denna lilla platta.

4 popdängor

Bloggandet stimulerar både lyssnade och sökande av ny musik, så idag kan jag presentera hela fyra nya låtar.

The Decemberists - Down By The Water

Nytt från The Decemberists.
Ett band som jag lyssnade endel på häromåret, sen tröttnade jag av någon anledning. Här är en ny låt som får mig att tänka på R,E,M kring "out of time".
Annars kan jag rekommendera Decemberists platta "picaresque" som är lite avigare folkpop.

Girls - Heartbreaker (HQ)

Förra årets hajp "i like it"

Wild Nothing - Chinatown

I somras hade jag en alltmer sällsynt afton på debaser och då så jag Wild Nothing.

Lyssna: Chinatown

Arcade Fire - The Suburbs

Det är lätt att känna sig som illitterat kulturbarbar och bokbrännare om man inte älskar arcade fire. Jag får erkänna att jag inte riktigt har fastnat så mycket för dem. Den här låten med tillhörande video gillar jag däremot väldigt mycket. Däremot finns den fortfarande inte på spotify, vilket är synd.

Deerhunter - Helicopter (Official Video)

Vissa band beskrivs som otroligt experimentellt, nyskapande och säregna i allehanda recensioner. Deerhunter är ett sådant band. Vilket enligt mig är rent strunt eftersom de gör lättlyssnad popmusik med lite psykedeliska inslag. Knappast något nytt under solen. Helicopter är däremot en väldigt bra låt och deerhunter är ett bra och intressant band ändå.

Dagens låt: Sennen - with you

Sennen är ett för mig ganska obekant brittiskt band som låter som musik lät förr eller rättare sagt när jag var ung och dum och fullt upptagen med att odla page och precis börjat lyssna på Ride. Detta är egentligen helt oväsentligt eftersom With You är en bra poplåt, hur resten av skivan låter har jag inte aning om. De har däremot den goda smaken att göra en cover på New orders bizarre love triangle. Givetvis är det inte i klass med orginalet, men lite kul tycker jag allt det är.

No Age - Fever Dreaming

Skulle jag varit tonåring så hoppas jag att No age vore mitt favorit band. Alla tonårsföräldrar borde ge sina barn fina 180grams vinylplattor från sub pop med No age under granen. jag tänker lite på mer energiskt swervedriver när jag hör denna låt, det låter som punk med shoegazerinslag.
Jag och alla andra som är lite för trötta och gamla för energisk punkrock kan nöja sid att ladda ner den här låten gratis och lagligt här

DEMENTI Efter och har lyssnat på hela skivan inser jag att No age inte är lika punkig som den förra plattan (inget fel i punk, men jag är för trött för att orka lyssna på det). Vilket innebär att det är lätt en av årets bästa plattor och nu kan även jag som är i yngre medelåldern önska en fin vinylutgåva under granen.

UNOFFICIAL Bear in Heaven - Lovesick Teenagers MUSIC VIDEO

Passa på att även rekommendera den här låten. Twin Shadow spelar tillsammans med Bear in Heaven. Den här låten har också snurrat på min spotify och ipod sista tiden.

Twin Shadow 'Slow' (NSFW)

Spelade detta för sonen 16 månader som gillade det omedelbart. Han bara skrattade av glädje! En tydlig reaktion som nästan annars bara uppkommer när jag spelar new order. Annars så påminner albumet i sin helhet det en del om New order men även andra av 80-talets hjältar som Depeche Mode, Morrissey/the Smiths och the Cure. Trots dessa referenser känns det mycket nutida och har något eget. Jag har svårt att stå emot detta, men reserverar mig efter första lyssningen av skivan att den låter lite för slickt och radiovänligt för att få mig att gå ner i brygga av upphetsning.

Låt värd att minnas: 22-Pistepirkko - Frankenstein

Jag har inte många riktigt lyckliga högstadieminnen, vem har det, den här låten är definitivt ett lyckligt minne från tiden av "mental akne".  Jag var totalt insnöad på syntpop och eftersom nästan all annan musik som gjordes var mer eller mindre överproducerad så hade jag i princip inte hört någon rockmusik värd namnet. Förrän jag av en slump hörde Frankenstein på radion. Jag lyckades hänförd och i extas banda lite mer än hälften av låten, men utan att veta vilka som hade gjort den. Lite senare så visade det säg att en kompis hade hittat singeln som jag lånade tillsammans med Ramones "rocket to russia" och var inte längre oskuld när det gäller rockmusik. Kan fortfarande inte tänka mig en bättre introduktion till rock´n roll.

Tre vackra låtar!

Jag vet inte om det beror på höstrusket men just nu dras jag till stillsam vacker och stämningsfull musik. 

Junip - Howl (spotify)

Warpaint - Bees (spotify)

Blonde redhead - will there be star (spotify)

Halloween i efterhand

Vilken sjuk video!  La Sera är annars med i Vivian girls, jag tycker detta är mycket bättre än Vivian girls. Hittade detta genom Nina på bloggen  happy happy .

Robert Smith på dansgolvet

Crystal Castles - Not In Love ft. Robert Smith



Robert Smith gör ett litet oväntat inhopp som gästsångare hos Crystal Castles. Resultatet är lyckat och har alla förutsättningar att funka som "floorfiller" på debaser, som för övrigt snart gästas av just Crystal castles.

Filosofiskt missnöjd, ekonomiskt bortskämd

Håkan Hellström – Dom jag kommer ifrån

År 2000

En tidig morgon för tio år sen i ett litet risigt studentrum på Smålands nation i Lund. Två slitna killar som redan hade blivit lite för gamla för studentlivet har festat en hel natt och skrålade genom ”känn igen sorg för mig Göteborg”. Det lät troligen förfärligt eftersom alla vet att jag sjunger som kratta! Vad fick två killar 27-28åriga killar att reagera så fånigt på morgonkvisten. Jo, för att Håkan Hellström var den förste svenske artist i vår generation som sa något om våra liv. Vi hade också ramlat ner för glada gatan i många år, insett den sköra gränsen mellan eufori och sorg, vi gick på indieklubbar, festivaler och lyssnade på the Smiths och the Stone Roses på efterfesten.

Många menade att Håkan Hellströms första skiva beskrev tonåren men egentligen handlade det om den ”förlängda ungdomstiden” som uppstod genom 90-talets krisår då de flesta tidiga 70-talister hade att välja mellan långtidsarbetslöshet eller långtidsstudier. Vissa trodde ironin och slackeridealet som präglade 90-talet var en trend och en livsstil, men jag hävda att det också hade strukturella och samhällsekonomiska orsaker. Ur samma källa växte även Broder Daniels estetik som de ”vackra förlorare”. En estetik som alltid präglat Håkan Hellström men kombinerats med en ovanlig förmåga till masskommunikation, energi och optimism.

År 2010

Föräldraledig med mitt första barn. Jag går med barnvagn på en kyrkogård i ett Malmö som är härjat av skottlossningar av en rasistisk krypskytt. Jag lyssnar på ”dom där jag kommer från”. Vilken låt, jag är minst lika euforiskt som i studentrummet för tio år sen. Jag inte motstå detta röj, manchesterpopiga introt, refrängen och textens referenser till Freddie Wadling och Union carbide production. Detta är årets låt och Håkan Hellström säger fortfarande något som berör mig.

Kanske berörs jag för att både jag och Håkan Hellström stadgat oss, fyllt trettiofem och fått barn.Vi har både lämnat indieklubbarna till förmån för familjeliv. Detta räcker inte utan Håkan Hellström har fortfarande passionen för popmusik och drivet att söka sig vidare och utmana sig själv. Sedan uppskattar jag att han idag påminner oss om sköra gränsen mellan misslyckande och succé, där parkbänken alltid är nära. Det är knappast ett storvulet politiskt statement. Utan ett nödvändigt påpekande i en tid av hutlös konsumtionsideal, då arbetslinjen har blivit en politisk norm och ett gäng iltoleranta reaktionära slipskillar i 30-årsåldern har fått obegränsat talarutrymme i Riksdagen. En tid som påminner om det tidiga 90-talet då jag gick på gymnasiet och lyssnade på Union Carbide på bommen på P3. Som var ett radioprogram som givetvis sändes från Göteborg och där sluts cirklen.

Slutligen vill jag säga om du inte gillar Håkan Hellström gillar du inte musik eller åtminstone gillar duinte musik som jag gör det.

Phantogram - Mouthful Of Diamonds

Det är elektronisk arenarock! Tänk om Depeche Mode skulle låtit lite mer så här på "sound of universe" som jag tyckte är deras i särklass sämsta platta. Lyssna även på pampiga Futuristic Casket

DUBBELT JESUS

Inser att ha jag en musikblogg så måste jag hitta ny musik. Jag fann dessa två som båda gör anspelningar på jesus.




Det är en fantastisk låt! Det är mörkt, vackert och atmosfäriskt. Hon var tydligen förband till the Xx. Jag har ett svagt minne av en konstig tjej som var mer intressant än bra, jag förstod ännu en gång ingenting för detta är bra. Alla som tycker om the knife/fever ray borde uppskatta Zola Jesus.
Spotify

Crocodiles – neon jesus

The jesus and the mary chain, velvet underground, suicide, spaceman 3, spiritulized, a place to bury strangers, silverbullit, crystal stilts och otaliga andra band har gjort sån här musik. Klädda i svarta solglasögon och kläder har de alla gömt fina poplåtar bakom ett lager distade gitarrer, tjutande orglar eller annat oväsen. Klichefyllt och fånigt, men jag går nästan på det varje gång. Crocodiles låter dock som de tror att de har kommit på allt själva. Coolt värre!

 Spotify