söndag 27 februari 2011

Papercuts



Ser fram emot denna skivan. Jag gillade förra skivan förra skivan mycket som jag köpte på blå vinyl för ett år sen. Kan det bli ett nytt favoritband.
Papercuts – Dictator's Lament

tisdag 22 februari 2011

Pj Harvey youtubiana

Pj Harvey har gjort en av årets bästa skivor redan nu och är alltså i god form. En första uttalad politisk platta om krig som är den bästa skivan sen skivat bröd. Frågan om hon nånsin varit dålig form. Några tillbakablickar på PJ. Genom att kolla på några välvalda videoklipp så framstår alltmer tydligt att få artister har hållit en så hög nivå under tjugo år som PJ Harvey. Dessutom har hon en osannolik karisma. Egentligen har jag aldrig varit något större fan, men det är bara att buga och bocka för fantastiska Polly Jean.

PJ Harvey – Dry 1992


Hennes första skiva är oftast mitt första val med Pj Harvey. En mer lättlyssnad skiva än sitt rykte och videon får vara en tidsstudie av det tidiga 90-talets ganska jobbiga, lågbudget och arty 120minuters estetik.

PJ Harvey – Rid of Me 1993



Nästa skiva var ännu hårdare och med en minimalistisk ljudbild som var typiskt Steve Albini (Shellac). En ganska påfrestande skiva.  När jag ser denna video och lyssnar på detta idag, undrar jag om det finns något tillnärmelsevis lika karismatisk rocktjej eller kille med samma integritet. Nä, rockscenen mår förutom No age inte så bra idag.


1995 PJ Harvey – To Bring You My Love


Även om jag helst lyssnar på Dry idag är detta den bästa plattan med Pj harvey. Som gick varm i studentrummet på 90-talet. Här närmare hon sig Nick Cave gothblues på hans let love in-skiva från 1994. Att de sedan blev ett par en tid är en annan historia.

1998 -PJ Harvey – Is This Desire?

 Här tar hon inne lite elektronik och sänket tempot annars är det mesta sig likt. Betraktade som en sell-out när det kom. Vilket är rent skitsnack.

PJ Harvey – Stories From The City, Stories From The Sea 2000

 Lite rakare rock och mindre mörka texter på sina håll, den sista plattan jag brydde mig om. För sen var 90-talet över och jag jagade vidare efter nya husgudar.

PJ Harvey – Uh Huh Her 2004
En återgång till hårdare tongångar som jag helt missade.



PJ Harvey – White Chalk 2007
En platta till jag missade, men Pj Harvey övergav gitarren och försökte lära sig spela orgel. Ännu ett exempel på hur hon inte vill stagnera. Fräckt!                                                         

              Alla låtarna samlas i Musicasilikeit.retro 

tisdag 15 februari 2011

Nytt och fräscht med Pj Harvey och Glasser

Glasser – Ring
Har precis upptäckt denna skiva från förra året. Spännande elektronisk pop som känns lite som ger mersmak.
Glasser – Glad
Glasser – Mirrorage






PJ Harvey – Let England Shake
Jag är dålig på att följa gamla husgudar. Pj Harvey har jag inte lyssnat på under hela 00-talet. Hon är iallafall tillbaka med full kraft. Jag börja undra om jag ska kolla upp de senaste skivorna som jag har missat de senaste tio åren. Skulle detta vara en debutskiva skulle det vara en sensation.
PJ Harvey – The Words That Maketh Murder
PJ Harvey – Let England Shake

torsdag 10 februari 2011

In i retrolistan

Spiritualized – Lazer Guided Melodies
 Senaste tiden har jag börjat pendla till jobbet med en nyligen införskaffad I-phone utrustad med Spotify. Det hela är minst sagt revolutionerande för mitt musiklyssnade att ha all denna fantastiska musik tillgänglig. Problemet är utan tvekan av i-landaktigt att det blir inflation i ny musik. Vad gör det värt att återvända till en platta efter att lyssnat en gång. Jag känner mig förvirrad och ha svårt att se vilken riktning min musiksmak är på väg att ta. Eller snarare vilken fas är jag på väg in i. Ska jag fortsätta med amerikansk folkskägg, köra på shoegazerrevival, synthpop, damma av David Bowie, kanske The Cure eller rentav ta upp min vilande faiblesse
för garagerock.
Nej, skivan jag har återvänt till är Spiritualized första skiva från 1992. Det var en skiva som jag lyckades förbise när den kom. Visst jag hade den på band, mina kompisar gillade den och  jag såg dem både när de blev utbuade av trångsynta synthare när de var förband till Depeche Mode 93(det var då jag gjorde slut med synthpopen) och på Roskilde samma år. På Roskilde kommer jag ihåg att det eldades och det låg folk och sov under spelningen. Mitt fokus låg mera på en norsk flicka än på spiritualizeds flumpop. Även flera år senare när jag ner mig  i deras tredje album, så grävde jag inte fram detta mästerverk. 
Spiritualized – Ladies & Gentlemen We Are Floating In Space 
Idag låter den här plattan otroligt bra och lider inte av en förlegad 90-tals ljudbild. Utan det är en tillbakalutad och sparsmakad skiva med små psykedeliska vaggvisor. Alltså helt fantastiskt album som skulle varit en lika unik platta och stor sensation idag som 1992. Något jag uppenbarligen inte förstod vidden av då.

Spiritualized – If I Were With Her Now
Spiritualized – I Want You

söndag 6 februari 2011

Några bra nya låtar

Palpitation – Stand-By
Råkade lyssna på detta under en promenad, blev en mycket bra promenad. Jag har inte vågat göra om det för jag tänker att det inte skulle vara lika bra som vid första lyssningen. Det visade sig också vara ett svenskt band, vilket jag aldrig skulle gissa. 



Tunng – Bullets
 Låten för dagen och en ny upptäckt!
 British Sea Power – Living Is So Easy
Stadiumrock som påminner lite om manic street preachers, så nu måste jag börja lyssna på Coldplay också om jag ska vara konsekvent. Men konsekvent behöver jag inte alltid vara.

The Phoenix Foundation – Pot
Årets första skäggrocks hajp

The Vaccines – Post Break-Up Sex
Lätt tramsig indiepop, lite som ett polerat television personalities

Men – Boom Boom Boom
Lite för dansgolvet

Swans – Jim
 En postpunkmässa av några surmulna veteraner från New York. Jag missade dem under mina industri- och svartrocks fas.  Kan konstatera att detta  gillar jag och påminner mig om tidiga Nick Cave, Einstürzende Neubauten och Crime, City and the solution. De vill säga det är ingen skrattfest.




Crocodiles – Mirrors
 Snart malmöaktuellt skrammel