R.I.P Polly Styrene

Jag har haft mina perioder som jag varit nere med 77-punken. På senare tid är det nog X Ray Spex det band jag föredrar mest från denna guldålder . Deras enda album germfree adolescents är helt fantastiskt och är något så ovanligt som en punkskiva som känns hypermodern i alla tider. Dessutom var det en trogen partystarter på smålands nation i Lund. Det känns därför väldigt sorgligt att läsa att Poly Styrene har lämnat oss alldeles för tidigt. Jävla Cancer!  En runa från Expressen där Jan Gradvall skriver allt jag vill säga om Polly Styrenes inflytande på modern musik
http://pitchfork.com/news/42327-rip-poly-styrene/
J
X-Ray Spex – Oh Bondange! Up Yours!

X-Ray Spex – Germ Free Adolescents

Påfyllning av spellistan till påsken

Påfyllning av min spellista till påskhelgen med en massa skön musik. music as I like it 2011


The National – Think You Can Wait (from the Film Win Win)

The National är inte bara i en ständig formtopp, de är väldigt produktiva. Här är en ny singel från kanske vår tids bästa rockband.

The Bell – Whatever Did You Say?

Har inget som helst försvar mot musik som görs av kompisar (Hej Nicklas!). Tycker alltid att det är helt fantastiskt. The bell är dock fantastiska på ett rent objektivt plan. Jag har heller ingen motståndskraft mot band som försöker ta det bästa från the Cure, Depeche Mode och New Order. The Bell har inte bara bra musiksmak, utan de har fantastiska melodier, bra produktion och en stark sångare. Detta bör de uppmärkasammas för. Vilket man gör i USA. Nu tycker jag nog att de dags för the bell att uppmärksammas på hemmaplan.

Katharina Nuttall – Stripped

Som alla synthare strax under fyrtio förstår är det en cover på depeche mode. En fantastiskt låt och en tolkning som tillför nåt nytt, så bra covers ska vara.

Holy Ghost! – Wait And See

En liten floorfiller för alla 80-tals nostalgiker.

The Kills – Satellite
Har alltid tänkt ge den här duon en chans, de ger ut en massa skivor och verka bli bättre och bättre
Fredrik – Rites of Spring
Ett malmöband som jag inte känner, men har svårt att värja mig emot detta.
TV On The Radio – Caffeinated Consciousness
Låtarna wolf like me och staring at the sun är två av mina favoritlåtar som var med på den första och andra skivan. Utöver dessa fantastiska låtar kan jag tycka att det blir lite jobbigt i längden. Nu har deras fjärde platta kommit ut samtididigt som jag möts av den tragiska nyheten att en av medlemmarna avlidit i cancer. Efter en snabb lyssning fastnade jag för Caffeinated Consciousness som håller måttet.

The Pains Of Being Pure At Heart – Heart In Your Heartbreak
Fastnade nästan lika mycket för deras debut som nyligen hyllade crystal stilts. Jag tröttnade lite efter en ganska seg spelning på malmöfestivalen. Den nya skivan har jag inte riktigt hunnit lyssna på, men som vanligt är de bäst när de låter som popsicle.
Emerald Park – Reality Bites
På releasepartyt med the bell träffade jag Frans som jag har jobbat med på Skolverket, men också druckit många öl med. Han spelar gitarr i Emerald Park och jag kan inte värja mig mot det här heller.
Vivian Girls – Take It As It Comes
Gillar nog idén med det här bandet än musiken, men här gör de en sextiotalsdoftande låt med cool pratsång som ger mig mersmak.
Beth Ditto – I Wrote The Book
Världens coolaste sångerska, åtminstone live, gå solo i discoland.

The Head And The Heart – Lost In My Mind
The Head And The Heart – Winter Song
Ännu mer melodiskt indiefolk från Sub Pop. Nej den kvoten går aldrig att fylla.

The Vaccines – We're Happening
Brittiska pophajper går inte värdera förrän man frivilligt lyssnar på det mer än en gång. På väg hem från jobbet insåg jag att det var det jag behövde i mitt liv när solen sken och påsklovet väntade. Årets feel good-skiva.

Peter Bjorn & John – Second Chance

Solongsberusad swindie i jeans och T-shirt år 2011.

Crystal Stilts är denna veckas skiva

Crystal Stilts – In Love With Oblivion

Tänk er rejäl dos velvet underground med lite inslag av 13th floor elavators och en gnytta orgelrock från the doors. Fortsätt genom rockhistorien och stanna upp vid postpunken där du tar in Ian Curtis på sång. För att stanna i det sena 80-talet med att toppa av anrättningen med en rejäl dos the jesus and the mary chain kring darklands. Sedan ger man helt enkelt fan i att ta intryck av någon nyare musik eller annan musik överhuvudtaget. Precis så lät Crystal stilts första skiva och precis så låter deras andra skiva. När Crystal Stilts första skiva kom hösten 2008 så slog den ner som en bomb i mitt liv och uppföljaren känns efter några lyssningar som minst lika angelägen. Alla som känner mig och min smak kanske inte blir förvånade med tanke på ovan referenser, men faktum är att det är ett väl beprövat och minst sagt slitet koncept. Men det här bandet gör de bättre än de flesta andra, musiken känns och berör verkligen mig på riktigt. De undviker de värsta klicheerna och har en fantastisk ljudbild som både är pampigt och minimalistiskt. Det är en bedrift att göra två mer eller mindre identiska plattor med ett slitet koncept och få mig ner i brygga av glädjefnatt båda gångerna.

Crystal Stilts – Flying into the Sun
Crystal Stilts – Precarious Stair

Veckans skiva

Timber Timbre – Creep On Creepin' On

Timber Timbre – Black Water

En spellista

Minimal Maximal  


Jag är en riktig blandbandsnörd som alltid satt samman musik först på band, sen med cd-r och nu med spotify. Det är märkligt nog ganska sällan jag lyssnar på mina listan och ännu ner sällsynt att jag lyssnar på andras listor. Det finns undantag som den samling med synthpop, postpunk och mycket annat av Dennis Lood som är hela möllans skivhandlare och DJ. Konceptet påminner om min egen passion för tidig minimalistisk synth som jag skrev om för en tid sen .Klicka på länken så får du upp en fantastisk bra sammanställning som öppnat öronen för lite nya ljud.

Några dansanta smakprov!

Linear Movement – The Game

The Teardrop Explodes – Bouncing Babies

Au Pairs – Come Again








Konk – Your Life

Yazoo – Goodbye 70's

D.A.F. – Verlieb Dich In Mich


Duran Duran – Planet Earth (Night Version)

Som tar plats i retrolistan
Musicasilikeit.retro

Vinylhelg

Har min i-phone på lagning. Vilket minskar möjligheten till att lyssna på ny musik utan jag passade på att plocka fram lite gammal vinyl. Jag lyssnar annars mest på ny musik och har nästan alltid gjort. För den sakens skull är jag inte historielös utan är lycklig ägare till ett drygt dussin plattor med Neil Young som man inte kan klara sig utan. Är stor älskare av Velvet underground som är fundamentet för all bra musik, även David Bowie, Bob Dylan och Bruce Springsteen tar stor stor plats i skivhyllan.Häromåret köpte jag upp mig en försvarlig samling av new wave, så om man bläddrar i vinylbackarna framstår jag som nästan 10år äldre än jag är. Så har det inte alltid varit, som tonåring var jag länge nästan helt historielös. Sedan blev 77-punken ett år noll, inget före men allt efter. Detta utvidgades till punkens influenser som nuggetsboxen, velvet undergound och the stooges. Sedan kom Neil Young in i mitt liv via dinosaur Jr, Bowie via Suede osv. Alltså det som är hett i samtiden får mig att öppna ögonen för 60- och 70-talet.

Detta var några skivor som spisades under helgen. smakprov från skivorna hittas som vanligt i den här spellistan: Musicasilikeit.retro

David Bowie – Hunky Dory

Ett fantastiskt album och en höjdpunkt i Bowies karriär. David Bowies album från 70-talet är nog den bästa svit som nånsin har gjorts under rockhistorien. Få artister har lyckats hoppa så mellan många olika genrers och få så många efterföljare. Jag undviker nämna namn men det går säkert referera till David Bowie hos 75% av mina favoritband. Han är bra i alla format, men det är på vinyl som den riktiga albumkänslan infinner sig.




Tom Waits – Frank's Wild Years

 En annan gigant som jag inte lyssnat riktigt lika mycket på som David Bowie. Men tänk amerikanska lo-fi/indie band som Modest Mouse, Wolf parade, Woven hand och M Ward utan Tom Waits. Annars är min personliga favoritplatta Rain Dogs, den här helgen kände jag för att bekanta mig mer med den är plattan från 1987. 
 








Bruce Springsteen & The E Street Band – The River

 Sent i livet insåg jag Bruce Springsteens storhet. Som en ung och dum och inne på synthpop, postpunk och sedemera indiepop var Springsteen en angelägenhet för kompisarnas pappor (min pappa lyssnade på jazz) och möjligen Mona Sahlin. Det var först efter min 35års dag med medföljande medelåldersnojor och ångest som jag snubblar över Springsteen. Äntligen drabbade denna musiken mig på riktigt och dess storhet blev desto mer övertygande på begagnade vinyler för några fjuttiga tior. Underbart att upptäcka en helt ny artist med 30årig karriär bakom sig, det finns så mycket att upptäcka. Just därför har jag bestämt att även andra klassiska band som pink floyd, beatles och beach boys får hitta till mig och inte tvärtom. Jag har liksom hela livet framför mig att upptäcka ny och gammal musik, lite måste jag spara på. Precis David Bowie så låter det så otroligt mycket bättre på LP. The River är anske inte bästa skivan men mest typiskt, det är livsbejakande, amerikansk arbetarklassromantik och en massa bilar.

  
Eldkvarn – Kungarna Fran Broadway

 Läste Pluras bok "en resa genom ensamheten". Otroligt bra bok om en livsnjutande man med självdistans och humor. Den största behållningen är hur passionerat han beskriver hur man på bästa sätt tillagar en tjälknöl med rotmos för att i korta ordalag ta upp senaste turnén eller skilsmässan. Sedan torskar han vid 60år på kokain och får fotboja förra året. Samtidigt som han bli folkkär som TV-kock med blottad isterbuk med cigg i mungipan. En imponerande bedrift av en karl med flätat hår. Jag kommer nog aldrig samma upplevelse av Eldkvarn hur än Håkan Hellström och min kompis Håkke hävdar deras storhet. Jag brukar ta fram den skiva ibland och varje gång jag som jag lyssnar inser att detta är inte för min generation utan jag har säkert! och Håkan Hellström. Bra skiva i sin genre och många bra låtar som  öppningsspåret och "efter floden"


David Bowie – Scary Monsters

 Är på väg in i årets första Bowie-fas