Årets album 10 - 6

10. Avi buffalo 

 Redan omskriven platta.
http://musicasilikeit.blogspot.com/2010/11/album-2010-avi-buffalo.html

















9. Säkert! – Facit

 Det finns en viktig kvot av pop på svenska. Musik på modersmålet tenderar att betyda lite mer om den är bra. Det är i princip Annika Norlin, (ingenting) och Håkan Hellström uppfyller kvoten svensk pop i min värld. Jag har aldrig slutat eller ens pausat i mitt lyssnade av den första skivan av Säkert. Den andra skivan kommer med stor sannolikhet också bli en god vän långt framöver.


Säkert! – Isarna




8. Midlake – Acts Of Man

Rock med flöjter brukar jag alltid undvika, det stinker liksom taskig intimhygien och lajvrollspel. Midlake får mig att bortse från alla fördomar. För detta är ett vackert och mycket väl sammansatt album som följt mig under året. Det är också ett av många bevis på att den bästa musiken är inte omedelbar utan bjuder på lite motstånd.


Midlake – Children Of The Grounds

Midlake – Small Mountain

7. Teenage Fanclub – Shadows

 Det är svårt att göra klassisk gitarrpop eller "kött och potatismusik" som en kompis kallade det. Teenage Fanclub har hållit på i över tjugo år och är en av de få som verkligen lyckas ibland. I år gjorde de till min stora förvåning en av sina hittills bästa plattor. Världen mest sympastiska band visar att de aldrig går räkna ut "fannies".


Teenage Fanclub – Shock and Awe




6. Yeasayer – ODD BLOOD

 Mitt  förhållande till Yeasayer är minst lika komplicerat som det till MGMT. De stinker minst lika mycket hippie som midlake. Men musik som ger motstånd är ofta den bästa musiken. Det är inte bara det utan detta är årets mesta och bästa partyplatta - en skiva med bara potentiella hits i en bättre värld. Bara det är svårt att smälta.


Yeasayer – The Children

Yeasayer – Ambling Alp


LYSSNA PÅ ALLA LÅTAR!
Specifyspot - http://musicasilikeit.blogspot.com/ 

Årets album 12 - 11

 12. The Radio Dept. – Clinging to a Scheme

 Julhelgen är över och det nya året närmar sig och jag inser att tempot måste ökas och ambitionerna minskas om jag ska hinna färdig med min års bästa lista. Radio depts debut lesser matter fick mig i princip att lyssna på indie igen efter några år med mycket garagerock, gubbrock och soul. När this past week Ep kom ut med den fantastiska deliverence kändes som en stor händelse. Sedan tappade jag lite intresset, men detta är en av deras bästa skiva och mitt intresse är tillbaks.
Radio Dept., The – Heaven's On Fire


Radio Dept., The – Never Follow Suit

11.Band of Horses – Infinite Arms

 Efter två vackra gitarrmanglande album som mer eller mindre har varit det bästa som gjorts under de senaste åren. Ben Bridwell lever ut alla känslor till fantastiska melodier och ett gitarrkaskader som känns igen av alla lyssnare av Neil Young, My morning jacket och built to spill. På infinite arms vill de nå den stora amerikanska publiken och byter Neil Young-skiva från tonight the night till harvest, byter bandmedlemmar, tonar tyvärr ner allvaret och tar in fler låtskrivare. Efter den första lyssningens besvikelse så framstår resultatet som kanske inte fantastiskt men trots allt SVINBRA. Antingen ett första steg till att bli ett The band för 2000-talet eller ett bevis på en otroligt hög lägsta nivå. Sedan stod de för ett av årets bästa konsertupplevelse på malmöfestivalen.

Band of Horses – Dilly
Band of Horses – Compliments

Årets album 13 - MGMT Congratulations

13. MGMT – Congratulations

MGMT är ett band som är omöjliga att kategorisera. Jag hörde de första gången på Roskilde, jag såg dock inte dem utan satt utanför tältet och lyssnade. De lät till min stora förvåning som The Ark innan genombrottet d v s pompös psykedelisk rockmusik (jag tror fortfarande att jag hörde fel). Jag tittade in i tältet och såg en hippie på scen. Kul för en Växjöbo men jag gick vidare. En tid senare hörde jag singlarna electric feel, kids och time to pretend. Tre dansanta electropoplåtar som var så catchy så de nästan var irriterande. Omöjligt att inte gilla men stämde inte alls med vad jag hade hört på Roskilde. Det visade sig vara 2008års största hajp. De blev rockstjärnor, klär ut sig till hippies och  ljuger tidningar fulla av skrönor om rockstjärneliv om att ha sex med supermodeller och ta droger. Minst sagt irriterande och pubertalt. MGMT är kanske ett av de få band som både jag och mina blonda sextonåriga gymnasietjejer i dyra märkeskläder gillar. Samtidigt gör de rolig och väldigt mångfacetterad musik. Bara att de skriver hyllningssånger till Dan Treacy (television personalities) och har en låt om Brian Eno. De tar in Sonic Boom som producent bara för de gillar Spaceman 3.Bättre koll än så kan man inte ha. Samtidigt är det nog årets fulaste och mest kitchiga omslag. Så fult så det bli det bli snyggt. Surfromantik, psykedelisk rock, synthpop, slackerattityd, studentikos humor och väldigt mycket annat. Rörigt, oförutsägbart, galna upptåg, ironi, lite sorgset och flummigt på ett sätt som endast flaming lips kan övertrumfa, men utan Flaming Lips underliggande allvar. Det tog lite tid att komma över mina tvivel kring MGMT, men när jag väl att gjort det så var det värt mödan lyssna framförallt på låtar som:
MGMT – Someone's Missing
MGMT – It's Working


Lyssna också på:
Brian Eno – Needles In The Camel's Eye

En spellista med Brian Eno



Alla låtar på bloggen!
Specifyspot - http://musicasilikeit.blogspot.com/







 

Årets album 15 - 14

TOPP 15
Nedräkningen har börjat vad som var årets album. För min del är det nog första gången jag sätter det på pränt. Personligen är jag mycket förtjust i albumformatet och gillar artister som lyckas skapa en helhet. Jag tycker det har kommit många fina, roliga och spännande skivor under året. Så jag har faktiskt fått sålla bort närmare 10skivor och sedan finns det många som jag vet att jag har missat eftersom tiden för lyssning är begränsad.
Andra som rangordnat året är rundgång och pitchfork.

15. Gorillaz – Plastic Beach   

Gorillaz har jag alltid sett som Damon Albarns lekstuga, en sorts serie-hiphop för de tuffaste killarna på dagis. Det är därför inte så lustigt att jag upptäcker denna skiva när jag spelar den för min ett-åriga son. Detta är den konstigaste och mest vansinniga skiva jag har hört i år. Det är en uppsjö av gästsångare som Snopp dogg, Bobby Womack, Lou reed, Mark E Smith, Mick Jones, Paul Simenon... Att de båda The Clash-killarna deltar känns logiskt eftersom detta få mig att tänka på deras Sandinista. Det var också en platta som var groovy, innehöll en uppsjö influenser och genomsyras av en väldig flöde av kreativitet som ibland lätt kan tas som trams. På ett liknade sätt upplever jag plastic beach. Sedan finns det en annan beröringspunkt att Gorillaz gillas inte av blurfansen, det är inte britpop. Likaså uppskattades inte Sandinista på sin tid - det var varken punk eller mäktig rock´n roll som london calling. Det var något annat, något nytt och svårgreppat. Sandinista har fått sin upprättelse i efterhand. Det är möjligt att plastic beach också kan vara en missförstådd klassiker. Det är en ganska svårlyssnad platta, som jag har svårt att tränga in i med så många låtar och udda infall.
Favorit på plattan
  Gorillaz – On Melancholy Hill
Gorillaz – Stylo (Album Version) (Feat. Mos Def and Bobby Womack)
 


14. Deerhunter – Halcyon Digest
Bland nya amerikanska alternativa band så är det två som sticker ut - Deerhunter och No age. Och om No age är 00-talets sonic youth som brötar på med gitarrer och punkattityd, så är deerhunter ett nytt yo la tengo. Som väljer ett lägre tempo, mer varierat uttryckssätt men som ändå våga experimentera med sin musik.Lyssna på exempelvis första singeln Deerhunter – Helicopter. Det är en skiva som växer och för varje lyssning hittar jag nya favoritlåtar.
 Deerhunter – Desire Lines
Deerhunter – Fountain Stairs

Album 2010: Debutalbum samt lite om möllan och 80-tals influenser

Vilket är årets Xx (2009), glasvegas, crystal stilts och fleet foxes (2008)... Det är något speciellt med debutskivor som lyckas bevisa att det fortfarande görs bra musik och fyller i en okänd lucka i ens personliga popvärld. Musik som ibland är världsbäst ett fåtal månader (glasvegas) och ibland något som håller i åratal (fleet foxes). Oavsett fyller det ett viktigt värde för mig, det är denna kick som driver mig till att lyssna på ny musik och inte bara hänfalla till 80- och 90-tals nostalgi som the Stone roses, Pavement, the Cure och Ride.

Över till kategorisering av debutalbum och mitt intresse av ny och ofta till en början någorlunda okänd musik så beror det på att det är roligt att följa nya band men också säger nått om de trender som råder inom indievärlden. Det är helt klart att nästan alla bra debutalbum har olika kopplingar till 80-talet – men på olika sätt. Ett undantag är tidigare nämnda Avi Buffalo som verkar främst inspireras av skäggiga män från 70-tal, 90-tal och 00-tal. 

This is head – 0001

Denna skivan är kanske den i denna samling plattor bäst lever upp till kriteriet att fylla en lycka i min skivsamling (eller i-tunes biblioteket alt spotifyfavoriter). Det är minimalistiskt, melodiskt och rytmiskt på ett sätt som jag verkligen gillar. This is head är lokalt för mig. De är från Malmö och rör sig kring möllan och skivbutiken rundgång. . Det lokala känns alltid lite mer än annan musik. De har mycket krautinfluenser och inget kan kännas mer Malmö/möllan än just kraut. Detta är också ett skäl till att det känns så betydelsefullt, ett annat malmöbaserat band MF/MB/ sa i en intervju att de flyttade till Malmö just för att Radio dept och Fine Arts showcase höll till där. Radio dept var möllans finaste 2003, this is head är hetast 2010 och inspirerar massa andra lokala band. Var finns 80-talet hos this i head då? Jo, att de påminner lite i sina mest publikfriande stunder om tidiga U2, tidiga simple minds och ultravox varav av de två sistnämnda var ganska krautinfuerade innan de blev stadiumrockare. Kopplingen är kanske inte solklar eftersom this is head har en egen stil, men det finns  beröringspunkter.

MF/MB/ - grand chase

This Is Head – 0007


Kolla även in videon med det förlösande men hemska slutet för en vinylnörd som jag.

Twin Shadow – forget

 Denna skiva har jag lyssnat mycket på sista tiden. Detta är skivan som är slickt produserad, mestadeles elektronisk pop som väldigt ofta andas andra halvan av 80-talet. Kanske den sämsta tiden i musikhistorien, tro mig. Det gör inte så mycket eftersom det oftast låter som det bästa från denna mörka tid. Ena stunden låter det depeche mode, ibland sjungs det som Morrissey och även new order kan anas. När det är som sämst låter det som tears for fears. Låtarna är överlag mycket bra och ger utan tvekan mersmak. Sen att mannen bakom är svart, bor i Miami och född i dominicanska republiken gör det hela sämre när musiken låter kritvit, svartklädd, regnig och brittisk arbetarklass.


Twin Shadow - castles in the snow

Zola Jesus – Stridulum II

Elektroniskt musik med skönsjungande vokalissa på endast 21år. Det är ganska avantgardiskt och experimentell musik men ändå mycket lättillgängligt som kan jämföras med Björk och Fever Ray med ett stråk av 80-tals goth av typen siouxsie & the banchees. Detta är antagligen den artist i samlingen som har störst chans att bli megastor av typen Joanna Newson har sin harpa, Regina Spector sitt piano och Zola Jesus har sin styrka att hon kan få gothinfluenser bli något positivt. En inte pjåkig insats!

Zola Jesus – Sea Talk

Warpaint – the fool

Warpaint är tydligen hajpade på musikbloggarna. Jag tycker det är välförtjänt eftersom det kan vara den här skivan jag kommer fortsätta lyssna på mest av årets debuter. Det är drömsk musik som är lite psykedeliskt med lite uppfriskande inslag av elektronik och oväsen. Men för det mesta är det långsamt, vackert och bra låtar. Detta påminner mig också mycket om mitten av 80-talet med band Cocteau Twins, Dead can dance och Galaxie 500. Band som jag inte lyssnat speciellt mycket på eftersom jag alltid tyckt att det är sövande och trist musik. Allt har tydligen sin tid och med en barnvagn på en kyrkogård i Malmö sitter detta fint.

Warpaint – Undertow

Wild nothing – Gemini

1986 gick jag bara i sjätte klass och var väldigt ovetande om NME legendariska kassett C86. Jag lyssnade mest på tidstypiska band och från den tiden är det nog bara depeche mode, indochine och human league jag fortfarande gillar. Jag visste inget om the smiths och den bunt av skramliga gitarrband på små indie-etiketter som slog genom då. Wild Nothing påminner en del om vissa av dessa band som the pastels, tidiga primal scream och house of love (som i fantastiska chinatown). Lite elakt skulle det också påstå att det låter som valfritt band som repade på mejeriet 1994, det kan dock tas som en komplimang. Mesigt med mycket reverb, lite definitionen på indiepop. Jag kanske inte gå ner i brygga av upphetsning. Det är ganska bra och växer för varje lyssning. Sedan var det en mycket trevlig tillställning när de spelade på debaser i somras, men då var det nog sällskapet som gjorde kvällen.
Wild Nothing – Summer Holiday

The Drums - The Drums

The Drums har i alla intervjuer noggrant förklarat att de gillar orange juice, kraftwerk och girl groups från 60-talet. Orange juice är obegripliga för mig. The Drums är väl årets "bästa pop för stunden skiva " med klockrena refränger för indieklubbarna. Det är bästa dock att helt bortse från hajpen för det kan de inte riktigt leva upp till.

The Drums – Forever And Ever Amen

Alla låtar ligger på min spellista :  musicasilikeit.blogspot.com
Följ gärna denna som jag uppdatera efter varje inlägg.

Gorillaz - "Crystalised" (The xx Cover) (BBC Radio 1 - Live Lounge)

Håller på med ett långt och nördigt inlägg om årets debutalbum. Här tolkar veteranen Damon den bästa låten på förra årets bästa platta.

Crystal stilts - Shake the Shackles




Borde gjort ett seriöst inlägg om årets skivor och låtar under helgen. Ni får håll tillgodo med en ny singel från 2008års hetaste debutant. Ser framemot nästa skiva som kommer 2011.

Låtar 2010

Några låtar värda att minnas under året
Glöm inte att följa mina uppdateringar på min spellista. Music as I like it!!


Dr Dog – Shadow People
Jag köpte det här bandets förra skiva på en konsert som de var förband till Woven hand. Den var väldigt snygg och givetvis vinyl, men har tyvärr inte lyssnat så mycket på den. Blev helt knäckt av deras powerpop-låtar men ganska likgiltig inför deras av deras mer beatlesinfluerade låtar. På skiva var det nästan tvärtom. Har missat årets platta, men den här låten har fastnat och är lätt ett av årets bästa.


Owen Pallett – Lewis takes off his shirt
Så bra, så bra!! Syntpop är bäst när det inte görs av synthare för då blir det bara depeche-pasticher. Detta är på riktigt.




Hot Chip – Brothers
Har länge längtat efter den fulländade  Hot Chip-skivan. Tycker nog inte att den kom i år heller. Men var som är den mest fulländade låten med Hot Chip det är det ingen tvekan om.

Teenage Fanclub – Baby Lee
Bara dessa skottar skulle kunna göra sommarens bästa låt och samtidigt låta lite som ett svenskt dansband spela skotsk indie eller tvärtom är det ju.



Robyn – Dancing on my own
Har inte riktigt hunnit lyssna på Robyn. Jag älskade verkligen be mine, men av någon anledning har jag missat allt utom denna finfina hit.


This is head – 0009
Ingen musik känns mer som möllan 2010 än this is head.

Album 2010 - No Age -Everything in Between

Just nu finns det endast en skiva jag vill lyssna på hela tiden. Jag har laddat ipoden med ny musik och försöker summera året, men jag lyssnar bara på detta. Precis som likartade storheter som dinosaur jr, sonic youth och Hüsker dü har de sitt ursprung i hardcore, punk och noise men kombinerar det med ett traditionellt låtskrivande. Det blir liksom föregångarna pop med en rejäl dos attityd - alltså den bästa popen.

Låtar 2010: Gorillaz - Stylo

När jag spelade denna låt för min ettåring i somras, skrattade han av total lycka, fick glädjefnatt och gunga med i takten. Det fortsatte i flera månader, tills han tröttnade. Han har rätt för detta är helt vansinnigt bra, men kanske inte så barnvänligt. Detta låter påtänt och farlig, med en lika barnförbjuden video.

Stylo

Album 2010 - Dark Night Of the Soul

Danger Mouse & Sparklehorse - Dark Night Of the Soul

En skiva präglad av två självmord, kända om inte rentav vokalister, juridiska processer gentemot skivolag och David Lynch som deltagare i projektet gör att det bli lätt att glömma bort musiken. Skivan gästas av följande sångare/sångerskor och medkompositörer James Mercer ( The Shins), The Flaming Lips, Gruff Rhys (Super Furry Animals), Jason Lytle (Grandaddy ), Julian Casablancas (of The Strokes), Frank Black (The Pixies), Iggy Pop, Nina Persson (of The Cardigans), Suzanne Vega & Vic Chesnutt. Detta kan få en en tro att det rör sig om en samlingsskiva, men i realiteten är det ett av årets mest sammanhållna album. Visst är spännvidden stor med primalrock med Iggy Pop/ Frank Black, rena nära döden upplevelser till låtar med Vic Chestnut till elegant popmusik med Nina Persson.
Det finns en albumkänsla som påminner mig om Nick Cave & the bad seeds att det är som och ge sig ut på en resa som sätter drömmar och tankar igång. Musiken präglas av Sparklehorses säregna melodier och ljudbild som låter som Beatles och Tom Waits på tung medicinering. Vill främst framhålla låtarna med den alltid lika stabile Jason Lytle och den tragiskt bortgångne Chestnuts bidrag.

Grim Augury (feat. Vic Chesnutt) 

Dark Night of the Soul (feat. David Lynch) 

Jaykub (feat. Jason Lytle)

Album 2010 - Avi Buffalo

En av de skivor som jag lyssnat på är Avi Buffalo. Som leds av en nittonåring som sjunger med en klar och hög stämma. Det är dock ingen tonårspop typ idol bara för att detta är ett ungt band. Det är ganska typisk musik för dagens Sub Pop, påminner inte så lite om fleet foxes och the shins. Eller om man ska krångla till detta ett built to spill utan gitarrmangel och hög röst. Visst börja jag bli trött på sån här musik, men talangen och de fantastiska melodierna få mig att glömma alla tvivel. Det är en skiva som gör sig bäst på vinyl.

I vanlig  ordning så finns inte denna Sub pop-skiva på spotify än, så köp vinylen och få koden till mp3orna. Det är  mycket roligare tycker jag.

De bästa plattorna 2010

Nu i årets slutskede är det dags att summera musikåret 2010. Första året på ett nytt decenium är alltid förpliktigande. I vanlig ordning har jag gått och muttrat att det inte kommer några riktigt bra skivor, men nu i årets slutsskede finns det ändå en handfull som jag har lyssnat väldigt mycket på och som har betytt mycket för mig. Dessa tänker jag presentera fram till årsslutet för att sedan ser om jag kan rangordna dem.

Skribenterna på sonic har listat sina favoriter för året och till min förvåning och med en viss belåtenhet så inser jag att de många av mina favoritskivor inte är omnämnda. För några år sedan skulle det var i det närmaste identiskta listor. Det är bara att konstantera att den stora tillgången till musik och tips via spotify, last.fm, musikbloggar och nätet i största allmänhet gör att det är inte lika enhetligt längre vilken musik man lyssnar på. En musiktidning som sonic magazine har inte längre samma betydelse när det gäller att förmedla musik. Det hindrar inte att jag tycker väldigt mycket om sonic och läser varje nummer mycket noggrannt.

Mer Håkan Hellström!

Ännu mer Håkan! Här en videopremiär av hans nya singel "jag vet vilken dy hon varit i"

Jag är inte ensam om att hajpa denne man, men faktum är att hans senaste "2 steg till paradise" är hans hittills jämnaste och kanske bästa skiva. Eller en av tre mästerverk tillsammans med den sprudlande debuten "känn ingen sorg för mig Göteborg" och "ett kolikbarns bekännelser" är den konstnärliga höjdpunkten.

Fiolpop med syntpopsinslag

Owen Pallett spelar fiol på nästan alla amerikanska och kanadensiska indieband som använder sig av fiol. Han har också gjort en av årets bästa låtar "lewis takes of his shirt" Som har surrat flitigt i min ipod sedan januari.

Han är en mycket produktiv man och har redan hunnit med att släppa en ny EP  "a swedish love story". Som även i detta fall har tydliga inslag av syntpop och eftersom jag måste ha en daglig dos av syntpop så intar jag framförallt "a man with no ankles från denna lilla platta.

4 popdängor

Bloggandet stimulerar både lyssnade och sökande av ny musik, så idag kan jag presentera hela fyra nya låtar.

The Decemberists - Down By The Water

Nytt från The Decemberists.
Ett band som jag lyssnade endel på häromåret, sen tröttnade jag av någon anledning. Här är en ny låt som får mig att tänka på R,E,M kring "out of time".
Annars kan jag rekommendera Decemberists platta "picaresque" som är lite avigare folkpop.

Girls - Heartbreaker (HQ)

Förra årets hajp "i like it"

Wild Nothing - Chinatown

I somras hade jag en alltmer sällsynt afton på debaser och då så jag Wild Nothing.

Lyssna: Chinatown

Arcade Fire - The Suburbs

Det är lätt att känna sig som illitterat kulturbarbar och bokbrännare om man inte älskar arcade fire. Jag får erkänna att jag inte riktigt har fastnat så mycket för dem. Den här låten med tillhörande video gillar jag däremot väldigt mycket. Däremot finns den fortfarande inte på spotify, vilket är synd.

Deerhunter - Helicopter (Official Video)

Vissa band beskrivs som otroligt experimentellt, nyskapande och säregna i allehanda recensioner. Deerhunter är ett sådant band. Vilket enligt mig är rent strunt eftersom de gör lättlyssnad popmusik med lite psykedeliska inslag. Knappast något nytt under solen. Helicopter är däremot en väldigt bra låt och deerhunter är ett bra och intressant band ändå.

Dagens låt: Sennen - with you

Sennen är ett för mig ganska obekant brittiskt band som låter som musik lät förr eller rättare sagt när jag var ung och dum och fullt upptagen med att odla page och precis börjat lyssna på Ride. Detta är egentligen helt oväsentligt eftersom With You är en bra poplåt, hur resten av skivan låter har jag inte aning om. De har däremot den goda smaken att göra en cover på New orders bizarre love triangle. Givetvis är det inte i klass med orginalet, men lite kul tycker jag allt det är.

No Age - Fever Dreaming

Skulle jag varit tonåring så hoppas jag att No age vore mitt favorit band. Alla tonårsföräldrar borde ge sina barn fina 180grams vinylplattor från sub pop med No age under granen. jag tänker lite på mer energiskt swervedriver när jag hör denna låt, det låter som punk med shoegazerinslag.
Jag och alla andra som är lite för trötta och gamla för energisk punkrock kan nöja sid att ladda ner den här låten gratis och lagligt här

DEMENTI Efter och har lyssnat på hela skivan inser jag att No age inte är lika punkig som den förra plattan (inget fel i punk, men jag är för trött för att orka lyssna på det). Vilket innebär att det är lätt en av årets bästa plattor och nu kan även jag som är i yngre medelåldern önska en fin vinylutgåva under granen.

UNOFFICIAL Bear in Heaven - Lovesick Teenagers MUSIC VIDEO

Passa på att även rekommendera den här låten. Twin Shadow spelar tillsammans med Bear in Heaven. Den här låten har också snurrat på min spotify och ipod sista tiden.

Twin Shadow 'Slow' (NSFW)

Spelade detta för sonen 16 månader som gillade det omedelbart. Han bara skrattade av glädje! En tydlig reaktion som nästan annars bara uppkommer när jag spelar new order. Annars så påminner albumet i sin helhet det en del om New order men även andra av 80-talets hjältar som Depeche Mode, Morrissey/the Smiths och the Cure. Trots dessa referenser känns det mycket nutida och har något eget. Jag har svårt att stå emot detta, men reserverar mig efter första lyssningen av skivan att den låter lite för slickt och radiovänligt för att få mig att gå ner i brygga av upphetsning.

Låt värd att minnas: 22-Pistepirkko - Frankenstein

Jag har inte många riktigt lyckliga högstadieminnen, vem har det, den här låten är definitivt ett lyckligt minne från tiden av "mental akne".  Jag var totalt insnöad på syntpop och eftersom nästan all annan musik som gjordes var mer eller mindre överproducerad så hade jag i princip inte hört någon rockmusik värd namnet. Förrän jag av en slump hörde Frankenstein på radion. Jag lyckades hänförd och i extas banda lite mer än hälften av låten, men utan att veta vilka som hade gjort den. Lite senare så visade det säg att en kompis hade hittat singeln som jag lånade tillsammans med Ramones "rocket to russia" och var inte längre oskuld när det gäller rockmusik. Kan fortfarande inte tänka mig en bättre introduktion till rock´n roll.

Tre vackra låtar!

Jag vet inte om det beror på höstrusket men just nu dras jag till stillsam vacker och stämningsfull musik. 

Junip - Howl (spotify)

Warpaint - Bees (spotify)

Blonde redhead - will there be star (spotify)

Halloween i efterhand

Vilken sjuk video!  La Sera är annars med i Vivian girls, jag tycker detta är mycket bättre än Vivian girls. Hittade detta genom Nina på bloggen  happy happy .

Robert Smith på dansgolvet

Crystal Castles - Not In Love ft. Robert Smith



Robert Smith gör ett litet oväntat inhopp som gästsångare hos Crystal Castles. Resultatet är lyckat och har alla förutsättningar att funka som "floorfiller" på debaser, som för övrigt snart gästas av just Crystal castles.

Filosofiskt missnöjd, ekonomiskt bortskämd

Håkan Hellström – Dom jag kommer ifrån

År 2000

En tidig morgon för tio år sen i ett litet risigt studentrum på Smålands nation i Lund. Två slitna killar som redan hade blivit lite för gamla för studentlivet har festat en hel natt och skrålade genom ”känn igen sorg för mig Göteborg”. Det lät troligen förfärligt eftersom alla vet att jag sjunger som kratta! Vad fick två killar 27-28åriga killar att reagera så fånigt på morgonkvisten. Jo, för att Håkan Hellström var den förste svenske artist i vår generation som sa något om våra liv. Vi hade också ramlat ner för glada gatan i många år, insett den sköra gränsen mellan eufori och sorg, vi gick på indieklubbar, festivaler och lyssnade på the Smiths och the Stone Roses på efterfesten.

Många menade att Håkan Hellströms första skiva beskrev tonåren men egentligen handlade det om den ”förlängda ungdomstiden” som uppstod genom 90-talets krisår då de flesta tidiga 70-talister hade att välja mellan långtidsarbetslöshet eller långtidsstudier. Vissa trodde ironin och slackeridealet som präglade 90-talet var en trend och en livsstil, men jag hävda att det också hade strukturella och samhällsekonomiska orsaker. Ur samma källa växte även Broder Daniels estetik som de ”vackra förlorare”. En estetik som alltid präglat Håkan Hellström men kombinerats med en ovanlig förmåga till masskommunikation, energi och optimism.

År 2010

Föräldraledig med mitt första barn. Jag går med barnvagn på en kyrkogård i ett Malmö som är härjat av skottlossningar av en rasistisk krypskytt. Jag lyssnar på ”dom där jag kommer från”. Vilken låt, jag är minst lika euforiskt som i studentrummet för tio år sen. Jag inte motstå detta röj, manchesterpopiga introt, refrängen och textens referenser till Freddie Wadling och Union carbide production. Detta är årets låt och Håkan Hellström säger fortfarande något som berör mig.

Kanske berörs jag för att både jag och Håkan Hellström stadgat oss, fyllt trettiofem och fått barn.Vi har både lämnat indieklubbarna till förmån för familjeliv. Detta räcker inte utan Håkan Hellström har fortfarande passionen för popmusik och drivet att söka sig vidare och utmana sig själv. Sedan uppskattar jag att han idag påminner oss om sköra gränsen mellan misslyckande och succé, där parkbänken alltid är nära. Det är knappast ett storvulet politiskt statement. Utan ett nödvändigt påpekande i en tid av hutlös konsumtionsideal, då arbetslinjen har blivit en politisk norm och ett gäng iltoleranta reaktionära slipskillar i 30-årsåldern har fått obegränsat talarutrymme i Riksdagen. En tid som påminner om det tidiga 90-talet då jag gick på gymnasiet och lyssnade på Union Carbide på bommen på P3. Som var ett radioprogram som givetvis sändes från Göteborg och där sluts cirklen.

Slutligen vill jag säga om du inte gillar Håkan Hellström gillar du inte musik eller åtminstone gillar duinte musik som jag gör det.

Phantogram - Mouthful Of Diamonds

Det är elektronisk arenarock! Tänk om Depeche Mode skulle låtit lite mer så här på "sound of universe" som jag tyckte är deras i särklass sämsta platta. Lyssna även på pampiga Futuristic Casket

DUBBELT JESUS

Inser att ha jag en musikblogg så måste jag hitta ny musik. Jag fann dessa två som båda gör anspelningar på jesus.




Det är en fantastisk låt! Det är mörkt, vackert och atmosfäriskt. Hon var tydligen förband till the Xx. Jag har ett svagt minne av en konstig tjej som var mer intressant än bra, jag förstod ännu en gång ingenting för detta är bra. Alla som tycker om the knife/fever ray borde uppskatta Zola Jesus.
Spotify

Crocodiles – neon jesus

The jesus and the mary chain, velvet underground, suicide, spaceman 3, spiritulized, a place to bury strangers, silverbullit, crystal stilts och otaliga andra band har gjort sån här musik. Klädda i svarta solglasögon och kläder har de alla gömt fina poplåtar bakom ett lager distade gitarrer, tjutande orglar eller annat oväsen. Klichefyllt och fånigt, men jag går nästan på det varje gång. Crocodiles låter dock som de tror att de har kommit på allt själva. Coolt värre!

 Spotify

Beach house på gång till mejeriet

Den 9e november kommer fantastiska beach house till Lund. jag hoppas att det kan bli höstens konsert för mig. Jag tycker alla som inte redan har upptäckt detta band ska ge deras drömska pop musik en chans.




PÅ SPOTIFY
TEEN DREAM

Att sammanfatta sitt liv med popmusik!

 Spellistan - Låtar som måste hört

Jag läste för många år sedan en artikel där kultursociologen Mats Trondman berättade att många av hans studenter kunde rita upp sitt liv som ett rockträd och besatt en imponerande kunskap av kalenderbitande karaktär. Jag skulle kunna vara en av dem samtidigt som jag länge har sett dessa sidor av mig som en social avvikelse eller åtminstone inte några andra skulle kunna tänkas vara intresserade av.

Fler år senare efter över 25år som jag passionerat konsumerat allehanda sorters pop- och rockmusik så gjorde jag mitt personliga rockträd med hjälp av spotify och la upp den på sajten http://www.specifyspot.com/.

Upplägget var en låt av varje artist jag nånsin gillat, det hela slutade med 450 låtar och artister med allt från pinsamma "one hit wonders" från småskolan som Falco till husgudar som följt mig i åratal som Nick Cave, New order, Neil Young, the Cure och Depeche mode. Artister som jag säkert har ett femtiotal favoritlåtar. Detta var främst ett litet tidsfördriv och jag blev väldigt förvånad att någon andra skulle var intresserad av en spretig låtlista med mitt personliga urval. Till min förvåning är det över 2500 personer som laddat ner den, den har över 1500 subscribers och jag har fått otroligt mycket respons.

Detta är anledningen till att jag startat bloggen för att tipsa om bra ny och gammal "bortglömd" musik, göra återblickar i det förgångna, dela med mig av mina spellistor och kommentera konserter.

LiLiPUT-Kleenex: Die Matrosen (1980 Swiss post punk new wave)