Fujiya & Miyagi - Knickerbocker

En låt från förra skivan, som jag har på tung och fin vinyl. Ja, jag är en nörd och gammal nog att vara stolt över det.

Årets första skiva!

Fujiya & Miyagi – Ventriloquizzing

 Jag gillade deras båda album också, men jag blev inte riktigt lika begeistrad som med detta album. Det låter som de andra alltså "kraut for dummies". Eftersom jag aldrig fattat riktigt 70-tals kraut, så får detta vara kraut för mig och det är mer funky än faust.
Fujiya – Cat Got Your Tongue
Fujiya – Taiwanese Boots

Ny Spellista: RETRO

Musicasilikeit.retro

De läser som följer, kanske har lagt märke till att de senaste inläggen har varit gammal musik. Så är det! Jag tänkte lägga tid på äldre musik också, utan för den del bli överdrivet nostalgiskt. Inget fel i det, men det är så många andra som det är det. Jag tänkte mer skriva om musik som betytt mycket för mig och om album som jag tycker är bortglömt, underskattat och aldrig fått den uppskattning. 



Siouxsie And The Banshees – Mirage

Ännu mer musik som precis som the Cure och syntharna var verksamma i skiftet 70- och 80-tal.

Syntpop as i like it

När valet stod mellan synth och hårdrock på skolgårdarna under 80-talet. Så föll valet på synth. Ett ytterst viktig beslut när man gick på mellanstadiet som föregicks av en klassfest då jag för första gången hörde Depeche Mode – Some Great Reward, men kompisarna sa att det var Howard Jones. Så jag köpte fel skiva i skivbutiken, men jag lyckades få min lillebror att köpa Depeche Mode. Hårdrock och synth är genrer med rätt många avarter. I mitten på 80-talet hade de bästa synthbanden redan lagt ner eller helt tappat fotfästet och gav ut usla mer gitarrbaserade plattor. Å andra sidan så hade pudelhårdrocken sin storhetstid. Så frågan är vad som egentligen var att föredra.

Jag började tidigt att titta tillbaka några år och upptäckte band som Ultravox, Human League, Kraftwerk och framförallt Fad Gadget. Minimalistisk synth, som idag låter primitiv och där tekniken ofta var mer begränsande än något annat. Det var musik som både kunde anses vara avantgardiskt och konstig på 70-talet för att på det tidiga 80-talet bli jättekommersiellt när depeche, yazoo, human league och Gary Numan tog plats på topplistorna. Jag har återupptäckt och kompletterat mycket av den här musiken dels genom att damma av vinylen men också genom spotify. En av de mest spellistor som jag är mest nöjd med är just min synthlista som sammansatta just var jag tilltalades - alltså den allra tidigaste synthpopen kring 77 - 83.
Jag bejakar synthluggen igen!


Orchestral Manoeuvres In The Dark – Electricity (Hannett/Cargo Studios Version)
Deras första singel. Kan tas för en kraftwerkpastisch, vilket det förmodligen. Det gör inget för det är så otroligt fint blipp ploppande 
The Human League – The Black Hit Of Space

Human League efter dare är inte mycket hänga i julgranen, men första och andra albumet är råare, kyligare och mer experimentellt. Detta är en favoritlåt som jag inte fick bädda in, men klicka på länken får du se en tidstypisk video.

Soft Cell – Sex Dwarf - Original Version Ganska knäppt och tidstypiskt, jag har för mig att det fanns en ännu mer knäpp video med se sado machoistisk dvärg. Hittade den inte, men tycker Mark almond är ganska cool i den här.



Fad Gadget – Ricky's Hand
En hemlig husgud i min ungdom. Det kändes som bara jag gillade detta. Har fått mer erkännade bland musiknördar på senare år. Det var mycket Bowie och Iggy Pop över Frank Tovey/Fad Gadget. Jag tycker detta är helt perfekt synth. Mörkt, melodiskt och lite punkigt.



Blaine L. Reininger – Rolf & Florian Go Hawaiian
Den här låten hade jag på ett blandband utan att veta var det var, en fin hyllning till Kraftwerk.

The Cure - seventeen seconds

The Cure - Seventeen Seconds



Känner en viss panik över bristen av inlägg sista tiden. Häromdagen försökte jag begränsa mitt lyssnade efter olika teman. Dagens första tema var att uteslutande lyssna på minimalistisk syntpop från åren 1977-1982. En trevlig upplevelse som jag tänker återkomma till.
Sedan fick jag ett nytt infall att lyssna genom hela The Cure´s discografi i kronologisk ordning, helt vansinne eftersom jag i princip inte lyssnat på några album i sin helhet sen Wish (92). Jag orkade bara till andra albumet, som alltid är värd att återkomma till. En skön ljudbild som känns både gammal och modern på samma gång, det är väldigt långt från den framtida arenarocken och keyboardssymfonier. Det påminner lite om the Xx utan influenser av R´n B. Deppigt, men inte nattsvart som postpunkmässan pornography. En av många omistliga stunder med The Cure, som alltid går att återvända till.

The Cure – Three
The Cure – A Forest
The Cure – M

Album att minnas!

Silverbullit – Citizen Bird

 Kan vara den bästa svenska rockplattan nånsin. Känns som dags att påminna om detta mästerverk! Det känns bortglömt och längesen på något sätt. 

50 låtar från årets som gått!

Efter att rankat album några veckor inser jag hur mycket jag aldrig hunnit lyssna in mig. Jag har helt album med gamla favoriter som broken social scene, tindersticks och wolf parade. Jag brukar samla alla skivsläpp som kan intressera mig i en spellista, i år blev den 5 dagar lång så det är inte så konstigt att det mesta förbli ohört. ändå saknas många gobitar på spotify som avi buffalo, no age och arcade fire.

Vissa låtar har dock trängt fram, jag lägger dem i spellistan som avslutas nu som Music As I Like It 2010. För att snart påbörja den nya Music As I Like It 2011.

Owen Pallett – Oh Heartland, Up Yours!
Shearwater – Meridian
Frightened Rabbit – Swim Until You Can’t See Land
JJ – Let Go
The Drums – Lets Go Surfing
The Kissaway Trail – SDP
White Hinterland – Icarus
The Besnard Lakes – Albatross
Marina And The Diamonds – I Am Not A Robot
Love Is All – Repetition
Laura Veirs – July Flame
Roky Erickson – Goodbye Sweet Dreams
Johnossi – What's the Point
Caribou – Odessa
Familjen – När Planeterna Stannat
Broken Social Scene – Forced To Love
LCD Soundsystem – Drunk Girls
Dag För Dag – I Am The Assassin
The Strange Boys – Be Brave
Jónsi – Go Do
Harlem – Friendly Ghost
Steve Mason – Am I Just A Man
Anna Von Hausswolff – Pills
Beach Fossils – Daydream
The Morning Benders – Excuses
Present Tense – Leaving Now
Jenny And Johnny – Scissor Runner
Timber Timbre – Demon Host
The Brother Kite – Isolation
Kisses – Kisses
Chief – Night & Day
Broken Records – A Leaving Song
Small Black – Photojournalist
The Girls – Carolina
The Radio Dept. – The One
Here We Go Magic – Collector
Last Days Of April – All The Same
Titus Andronicus – A More Perfect Union
Tindersticks – Peanuts
Hot Chip – Thieves In The Night
Shout Out Louds – Fall Hard
Badly Drawn Boy – A Pure Accident
John Grant – I Wanna Go To Marz
The Pains Of Being Pure At Heart – Say No To Love
Kite – Hexx
Christian Kjellvander – Transatlantic
First Aid Kit – Hard Believer
Efterklang – Modern Drift
Mackaper – Atlantis
The Concretes – Good Evening

FEM I TOPP

5. This is head - 0001

Har redan skrivit mycket om den här skivan. Kan vid årets slut konstatera att de står för något nytt och unikt trots alla kraut- och postpunkreferenser.









4. Håkan Hellström – 2 steg från paradise

 Han är som vanligt hyllad precis överallt, t o m mer än vanligt. Med rätta! Karln är ju fan i mig fenomenal.  Det är faktiskt omöjligt att förklara varför jag tycker detta är så bra, men jag har redan gjort två inlägg om årets bästa svenska popplatta.
Filosofiskt missnöjd ekonomiskt bortskämd

http://musicasilikeit.blogspot.com/2010/11/mer-hakan-hellstrom.html 

Håkan Hellström – Shelley





3. No Age - Everything in between

En frisk fläkt av rock´n roll för en småbarnspappa som numera mest lyssnar på skäggig folk, mjuk indiepop, shoegaze och annan ganska snäll musik. No Age gör också popmusik men precis som nirvana, pixies, sonic youth och my bloody valentine så gömmer de poplåtarna bakom en vägg av oväsen. No age är lika bra som dessa fyra klassiska band. Så den här skivan får man inte missa.
No Age Everything in between
http://musicasilikeit.blogspot.com/2010/11/no-age-fever-dreaming.html


2. The National – High Violet

R.E.M. – Automatic for the People, The Cure – Disintegration, Sparklehorse – Vivadixiesubmarinetransmissionplot och Tindersticks – Curtains. 
Fyra band som alla har gjort ett dystert mästerverk, helgjutna album som jag aldrig kommer tröttna på. Det är skivor som jag betraktar som respektive artist konstnärliga höjdpunkt. High Violet platsar lätt i den här samlingen, det som gör The National så unika är de gör de för tredje gången på rad. För de båda föregångarna The National – Boxer och The National – Alligator är nästan lika bra. Även om jag själv värderar denna platta högst, så är  the national som gång på gång bevisar att albumformatet fortfarande relevant i vår snuttifierade tid av mp3or och blogghits.
The National – England



The National – Anyone’s Ghost


1.Beach House – Teen Dream

Konkurrensen är inte att leka med. Efter att hyllade de båda föregående plattorna är det svårt att förklara varför detta är bäst. Kanske för att alla låtar är mästerverk.  Kanske för jag inte har tröttnat efter närmare 12 månader, utan tycker bara det bli bättre. Kanske för att Victoria Le Grand är fantastisk sångerska.
Sedan kan jag undrar varför jag inte åkte och såg de på mejeriet i höstas. Hur  kunde jag vara så snål och  lat mot mig själv?
Beach House – Zebra


Beach House – Norway