Känner en viss panik över bristen av inlägg sista tiden. Häromdagen försökte jag begränsa mitt lyssnade efter olika teman. Dagens första tema var att uteslutande lyssna på minimalistisk syntpop från åren 1977-1982. En trevlig upplevelse som jag tänker återkomma till.
Sedan fick jag ett nytt infall att lyssna genom hela The Cure´s discografi i kronologisk ordning, helt vansinne eftersom jag i princip inte lyssnat på några album i sin helhet sen Wish (92). Jag orkade bara till andra albumet, som alltid är värd att återkomma till. En skön ljudbild som känns både gammal och modern på samma gång, det är väldigt långt från den framtida arenarocken och keyboardssymfonier. Det påminner lite om the Xx utan influenser av R´n B. Deppigt, men inte nattsvart som postpunkmässan pornography. En av många omistliga stunder med The Cure, som alltid går att återvända till.
The Cure – Three
The Cure – A Forest
The Cure – M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar