Påfyllning av music as I like 2011

Efter några veckor av lågsäsong med musikbloggandet är det dags för att fylla upp i spellistan för nu har det hänt en massa saker. Låter finner ni som vanligt på music as I like it 2011

My Morning Jacket – Circuital
My morning jacket borde vara ett band som passa mig hand i handske. Skäggiga amerikaner som spelar rock med Neil Young som ledstjärna med större inspiration och glöd en de flesta. Problemet är att jag missade de första albumen på 2000-talet. Sedan har jag haft svårt för att fastna för det hyllade  rotrockiga Z och jag gillade verkligen inte den funkiga och spretiga evil urges. Den nya Circuital tycker jag de mer gör skäl för sitt goda rykte. Jag fastnar för det pampiga inledningsspåret Victory Dance.
Wonderful (The Way I Feel) är balladen som inte Band of horses fick till på sin senaste skiva och Outta My System är oemotståndlig rotrockig powerpop.

My Morning Jacket – Victory Dance
My Morning Jacket – Outta My System
My Morning Jacket – Wonderful (The Way I Feel)

This Is Head – De Trop
Möllans finaste goes disco....

Kurt Vile – Smoke Ring For My Halo
Singer songwriters är en svår genre, det finns sorgsna män med gitarrför många och få är värda att bry sig om. Den här killen har nåt som gör att jag återkommer och jag vet faktiskt inte varför.
Kurt Vile – Runner Ups
Kurt Vile – Jesus Fever

Death Cab for Cutie – Codes and Keys
Indiehjältarna balanserar som vanligt mellan det mästerliga och tradiga. Lägstanivån är hög som vanligt men topparna som sound of settling och soul meets body svåra att urskilja. Jag gillar medryckandet malandet i Doors Unlocked And Open och arenarökaren St. Peter's Cathedral. Två olika sidor av DCFC år 2011.
Death Cab for Cutie – St. Peter's Cathedral
Death Cab for Cutie – Doors Unlocked And Open

Thurston Moore - Demolished Thoughts
Thurston pluggar ur förstärkarna och plockar in stråkar av klassiskt Nick Drake-snitt. Trots detta låter det väldigt mycket som man känner Thurston Moore från Sonic youth. Sannolikt ett av årets bästa skivor och en kille med akustisk gitarr värd att bry sig om!
Thurston Moore – Benediction
Thurston Moore – Mina Loy 

Yuck – Yuck
Musik som känns som en festivalfylla från 1995. Klassisk gitarrock med dinosaur Jr och teenage fanclub som ledstjärnor. Musik som betydde otroligt mycket för i mitten av 90-talet, vilket jag visade med denna spellista. Yucks skulle kunna varit ett valfritt svenskt slackerpop band från Sverige på 90-talet. Som exempelvis växjöbandet  Wagon  
Yuck – Get Away
Yuck – Georgia

FEM I TOPP

5. This is head - 0001

Har redan skrivit mycket om den här skivan. Kan vid årets slut konstatera att de står för något nytt och unikt trots alla kraut- och postpunkreferenser.









4. Håkan Hellström – 2 steg från paradise

 Han är som vanligt hyllad precis överallt, t o m mer än vanligt. Med rätta! Karln är ju fan i mig fenomenal.  Det är faktiskt omöjligt att förklara varför jag tycker detta är så bra, men jag har redan gjort två inlägg om årets bästa svenska popplatta.
Filosofiskt missnöjd ekonomiskt bortskämd

http://musicasilikeit.blogspot.com/2010/11/mer-hakan-hellstrom.html 

Håkan Hellström – Shelley





3. No Age - Everything in between

En frisk fläkt av rock´n roll för en småbarnspappa som numera mest lyssnar på skäggig folk, mjuk indiepop, shoegaze och annan ganska snäll musik. No Age gör också popmusik men precis som nirvana, pixies, sonic youth och my bloody valentine så gömmer de poplåtarna bakom en vägg av oväsen. No age är lika bra som dessa fyra klassiska band. Så den här skivan får man inte missa.
No Age Everything in between
http://musicasilikeit.blogspot.com/2010/11/no-age-fever-dreaming.html


2. The National – High Violet

R.E.M. – Automatic for the People, The Cure – Disintegration, Sparklehorse – Vivadixiesubmarinetransmissionplot och Tindersticks – Curtains. 
Fyra band som alla har gjort ett dystert mästerverk, helgjutna album som jag aldrig kommer tröttna på. Det är skivor som jag betraktar som respektive artist konstnärliga höjdpunkt. High Violet platsar lätt i den här samlingen, det som gör The National så unika är de gör de för tredje gången på rad. För de båda föregångarna The National – Boxer och The National – Alligator är nästan lika bra. Även om jag själv värderar denna platta högst, så är  the national som gång på gång bevisar att albumformatet fortfarande relevant i vår snuttifierade tid av mp3or och blogghits.
The National – England



The National – Anyone’s Ghost


1.Beach House – Teen Dream

Konkurrensen är inte att leka med. Efter att hyllade de båda föregående plattorna är det svårt att förklara varför detta är bäst. Kanske för att alla låtar är mästerverk.  Kanske för jag inte har tröttnat efter närmare 12 månader, utan tycker bara det bli bättre. Kanske för att Victoria Le Grand är fantastisk sångerska.
Sedan kan jag undrar varför jag inte åkte och såg de på mejeriet i höstas. Hur  kunde jag vara så snål och  lat mot mig själv?
Beach House – Zebra


Beach House – Norway

Album 2010: Debutalbum samt lite om möllan och 80-tals influenser

Vilket är årets Xx (2009), glasvegas, crystal stilts och fleet foxes (2008)... Det är något speciellt med debutskivor som lyckas bevisa att det fortfarande görs bra musik och fyller i en okänd lucka i ens personliga popvärld. Musik som ibland är världsbäst ett fåtal månader (glasvegas) och ibland något som håller i åratal (fleet foxes). Oavsett fyller det ett viktigt värde för mig, det är denna kick som driver mig till att lyssna på ny musik och inte bara hänfalla till 80- och 90-tals nostalgi som the Stone roses, Pavement, the Cure och Ride.

Över till kategorisering av debutalbum och mitt intresse av ny och ofta till en början någorlunda okänd musik så beror det på att det är roligt att följa nya band men också säger nått om de trender som råder inom indievärlden. Det är helt klart att nästan alla bra debutalbum har olika kopplingar till 80-talet – men på olika sätt. Ett undantag är tidigare nämnda Avi Buffalo som verkar främst inspireras av skäggiga män från 70-tal, 90-tal och 00-tal. 

This is head – 0001

Denna skivan är kanske den i denna samling plattor bäst lever upp till kriteriet att fylla en lycka i min skivsamling (eller i-tunes biblioteket alt spotifyfavoriter). Det är minimalistiskt, melodiskt och rytmiskt på ett sätt som jag verkligen gillar. This is head är lokalt för mig. De är från Malmö och rör sig kring möllan och skivbutiken rundgång. . Det lokala känns alltid lite mer än annan musik. De har mycket krautinfluenser och inget kan kännas mer Malmö/möllan än just kraut. Detta är också ett skäl till att det känns så betydelsefullt, ett annat malmöbaserat band MF/MB/ sa i en intervju att de flyttade till Malmö just för att Radio dept och Fine Arts showcase höll till där. Radio dept var möllans finaste 2003, this is head är hetast 2010 och inspirerar massa andra lokala band. Var finns 80-talet hos this i head då? Jo, att de påminner lite i sina mest publikfriande stunder om tidiga U2, tidiga simple minds och ultravox varav av de två sistnämnda var ganska krautinfuerade innan de blev stadiumrockare. Kopplingen är kanske inte solklar eftersom this is head har en egen stil, men det finns  beröringspunkter.

MF/MB/ - grand chase

This Is Head – 0007


Kolla även in videon med det förlösande men hemska slutet för en vinylnörd som jag.

Twin Shadow – forget

 Denna skiva har jag lyssnat mycket på sista tiden. Detta är skivan som är slickt produserad, mestadeles elektronisk pop som väldigt ofta andas andra halvan av 80-talet. Kanske den sämsta tiden i musikhistorien, tro mig. Det gör inte så mycket eftersom det oftast låter som det bästa från denna mörka tid. Ena stunden låter det depeche mode, ibland sjungs det som Morrissey och även new order kan anas. När det är som sämst låter det som tears for fears. Låtarna är överlag mycket bra och ger utan tvekan mersmak. Sen att mannen bakom är svart, bor i Miami och född i dominicanska republiken gör det hela sämre när musiken låter kritvit, svartklädd, regnig och brittisk arbetarklass.


Twin Shadow - castles in the snow

Zola Jesus – Stridulum II

Elektroniskt musik med skönsjungande vokalissa på endast 21år. Det är ganska avantgardiskt och experimentell musik men ändå mycket lättillgängligt som kan jämföras med Björk och Fever Ray med ett stråk av 80-tals goth av typen siouxsie & the banchees. Detta är antagligen den artist i samlingen som har störst chans att bli megastor av typen Joanna Newson har sin harpa, Regina Spector sitt piano och Zola Jesus har sin styrka att hon kan få gothinfluenser bli något positivt. En inte pjåkig insats!

Zola Jesus – Sea Talk

Warpaint – the fool

Warpaint är tydligen hajpade på musikbloggarna. Jag tycker det är välförtjänt eftersom det kan vara den här skivan jag kommer fortsätta lyssna på mest av årets debuter. Det är drömsk musik som är lite psykedeliskt med lite uppfriskande inslag av elektronik och oväsen. Men för det mesta är det långsamt, vackert och bra låtar. Detta påminner mig också mycket om mitten av 80-talet med band Cocteau Twins, Dead can dance och Galaxie 500. Band som jag inte lyssnat speciellt mycket på eftersom jag alltid tyckt att det är sövande och trist musik. Allt har tydligen sin tid och med en barnvagn på en kyrkogård i Malmö sitter detta fint.

Warpaint – Undertow

Wild nothing – Gemini

1986 gick jag bara i sjätte klass och var väldigt ovetande om NME legendariska kassett C86. Jag lyssnade mest på tidstypiska band och från den tiden är det nog bara depeche mode, indochine och human league jag fortfarande gillar. Jag visste inget om the smiths och den bunt av skramliga gitarrband på små indie-etiketter som slog genom då. Wild Nothing påminner en del om vissa av dessa band som the pastels, tidiga primal scream och house of love (som i fantastiska chinatown). Lite elakt skulle det också påstå att det låter som valfritt band som repade på mejeriet 1994, det kan dock tas som en komplimang. Mesigt med mycket reverb, lite definitionen på indiepop. Jag kanske inte gå ner i brygga av upphetsning. Det är ganska bra och växer för varje lyssning. Sedan var det en mycket trevlig tillställning när de spelade på debaser i somras, men då var det nog sällskapet som gjorde kvällen.
Wild Nothing – Summer Holiday

The Drums - The Drums

The Drums har i alla intervjuer noggrant förklarat att de gillar orange juice, kraftwerk och girl groups från 60-talet. Orange juice är obegripliga för mig. The Drums är väl årets "bästa pop för stunden skiva " med klockrena refränger för indieklubbarna. Det är bästa dock att helt bortse från hajpen för det kan de inte riktigt leva upp till.

The Drums – Forever And Ever Amen

Alla låtar ligger på min spellista :  musicasilikeit.blogspot.com
Följ gärna denna som jag uppdatera efter varje inlägg.

Låtar 2010

Några låtar värda att minnas under året
Glöm inte att följa mina uppdateringar på min spellista. Music as I like it!!


Dr Dog – Shadow People
Jag köpte det här bandets förra skiva på en konsert som de var förband till Woven hand. Den var väldigt snygg och givetvis vinyl, men har tyvärr inte lyssnat så mycket på den. Blev helt knäckt av deras powerpop-låtar men ganska likgiltig inför deras av deras mer beatlesinfluerade låtar. På skiva var det nästan tvärtom. Har missat årets platta, men den här låten har fastnat och är lätt ett av årets bästa.


Owen Pallett – Lewis takes off his shirt
Så bra, så bra!! Syntpop är bäst när det inte görs av synthare för då blir det bara depeche-pasticher. Detta är på riktigt.




Hot Chip – Brothers
Har länge längtat efter den fulländade  Hot Chip-skivan. Tycker nog inte att den kom i år heller. Men var som är den mest fulländade låten med Hot Chip det är det ingen tvekan om.

Teenage Fanclub – Baby Lee
Bara dessa skottar skulle kunna göra sommarens bästa låt och samtidigt låta lite som ett svenskt dansband spela skotsk indie eller tvärtom är det ju.



Robyn – Dancing on my own
Har inte riktigt hunnit lyssna på Robyn. Jag älskade verkligen be mine, men av någon anledning har jag missat allt utom denna finfina hit.


This is head – 0009
Ingen musik känns mer som möllan 2010 än this is head.