Gustaf Kjellvander

Det har nu gått en dryg vecka sen jag nåddes av beskedet att Gustaf Kjellvander hade hastigt dött i sömnen förra helgen. Det är så otroligt tragiskt och sorgligt på många sätt, för det första är det en ung människa som plötsligt ryckts bort från oss alldeles för tidigt.Jag lider med hans familj och närstående. Detta är alltid hemskt oavsett vem det är. För det andra var det väldigt nära mig, inte så att jag och Gustaf var nära vänner men för några år sen så delade vi flera nära vänner och träffades vid flera tillfällen. Han var en otroligt trevlig kille som spred en skön stämning runt omkring sig utan för den delen ta stor plats eller dominera. Utan han var bara väldigt skön på alla sätt men också begåvad och  med en varm humor. På senare år har vi mestadels hejat på varandra och ibland bytt några ord med varandra. Det väcker många tankar många tankar när en ung människa i sin närhet går bort, hur är det möjligt, vilken skör tillvaro vi lever i osv.
För det tredje är det smärtsamt eftersom han gjorde musik som berörde mig både innan och efter vi lärde känna varandra. Här är det värt att nämna att Gustaf var en av de mest passionerade musikälskarna jag nånsin träffat han både andades och levde genom sin och andras musik. I hans värld var det lika självklart att hylla Rough Bunnies som Kraftwerk, Johnny Cash, Teenage Fanclub, Television Personalities och många fler med dem som låg Gustaf nära om hjärtat.  Det var väl därför the fine arts showcase är ett de mest lyssnade banden enligt min last.fm, det var passionerat, vemodigt, nära och öppnade upp mot som mycket annat. Jag önskar på många sätt att Gustaf skulle kunna fått höra allt erkännade hans musik fått efter hans död(se Håkan Engström,PSL och Sonic). Själv vill jag bara höra alla de mästerverk som han hade inom sig, jag är övertygad om att han hade talang för en livslång karriär fram till ålderdomen och inte bara till 31års ålder. Tvivla ni så lyssna på sonics sammanställning eller hans egna favoriter som han framställde strax innan sin död.
Själv minns jag Gustafs musik  bäst med dessa två fantastiska låtar från hans senaste skiva dolophine smile, som kan vara hans bästa album men också mest förbisedda.
The Fine Arts Showcase – For Those Who Dream With Open Eyes

The Fine Arts Showcase – Friday On My Knees