40. The Go! Team – Rolling Blackouts
Dansant indie med ADHD. Extra allt, men utan helt dynamik. Går inte ogilla men ännu svårare att känna en bestående kärlek.The Go! Team – Rolling Blackout
39. The Vaccines – What Did You Expect From The Vaccines?
Ramonespop som har sina bästa stunder när de drar ner på tempot. En konsumtionsvara med stor partypotential!
38 The Decemberists – The King Is Dead
Pop med folkinslag som får mig att tänka på R.E.M kring Out of time. Det är melodiskt och radiovänligt. Albumet har inte oväntat blivit stor succé i USA. Själv har jag följt bandet länge och kan konstatera att högsta nivån är fortsatt mycket hög, men att lägsta nivån har gått från att tidigare bestå av irriterande låtar till att nu bestå av totalt intetsägande låtar.
37. Atlas Sound – Parallax Deerhunter gjorde en av förra årets bästa skivor. Vilket jag inte förstod förrän långt in på detta året. Det kan vara då lite vanskligt att placera sångarens nya skiva så lågt, men jag tycker nog att det är ett fåtal låtar som biter lika hårt deerhunters. Så för närvarande är jag lite ljummen, med reservation för en snar revidering. För en sådan låtskrivartalang och sångare kräver mer lyssning och tid.
36. Cloud Control – Bliss Release Folkpop från Australien med känsla för catchy låtar. Lovande och värt att lyssna på både en och flera gånger men konkurrensen i den här genren var stor i år i också.
35. EMA - Past Life Martyred Saints Tuff rockande tjej som gör musik som både är skör, hård och nästan smärtsam att lyssna på. Jo hon gillar nog PJ Harvey och Kim Deal
34. Wilco - The Whole Love Efter den alldeles lysande föregångaren så framstår uppföljaren beskare och spretig upplevelse. Sedan är Wilco ju Wilco ett av världens bästa rotrockande band (nej de är inte så avantgarde som kritikerna påstår). Jag kommer säkert att återkomma när jag känner att jag behöver dem.
33. J Mascis – Several Shades of Why Husguden goes akustiskt! Skulle den kommit 1998 skulle den vara en sensation. 2011 är det bara vackert med en rockmusikens sorgsnades röst och vackraste gitarrspel.
32 Papercuts – Fading parade Drömsk och lätt salongsberusande shoegazerpop. Föregångaren var ett fynd och lätt ett av 2009års bästa skivor, Av oklara anledningar så kom jag mig inte för att lyssna så mycket på uppföljaren. Hur som helst har San Fransisco-bandet ett skönt groove som får mig att drömma tillbaks till unga år då Ride och Stoneroses var givna på varenda för- och efterfest. Till detta är det ett band med en klädsam sorgsen svärta som flera av dess likar saknar.
31. Pandabear – Tomboy Arty och hippt från Brooklyn gör pandabear psykedelisk pop med ett liknade förhållningssätt som Grizzly bear och Animal collective. Växer för varje lyssning men jag har här liksom de musikaliska likarna lite svårt att fastna. Jag är helt enkelt för dum för detta! med ett liknade förhållningssätt som Grizzly bear och Animal collective. Växer för varje lyssning men jag har här liksom de musikaliska likarna lite svårt att fastna. Jag är helt enkelt för dum för att älska detta!
30. I Break Horses – Heart
Eskapism för hypokondriker. Shoegaze som tar avstamp i Cocteu twins och Slowdive. Precis som med ovan nämnda band är jag lite väl rastlös för den här sortens musik. Det är däremot svårt att motstå deras talang, starka melodier och luftiga ljudbild. I Break Horses – Winter Beats
