Topp 40 2011 (alla fyrtio smakproven samlade)
10. Thurston Moore - Demolished Thoughts
Bockar och bugar inför Thurston Moore som gör singer songwriter-facket utan en enda trist sekund. Nä, det händer inte alltid för ofta, men Thurston är inte vilket klåpare som helst. det finns en anledning till att jag har föredragit Thurston framför J Mascics och Bon Iver för det här biter hårdare, Årets vackraste album!
9. Syket – With Love
Många av mina kompisar och bekanta spelar i band och de har hållt på länge. De träffas någon gång och repa åren går, utbildningar slutförs, 30års fester, barn föds och 35års fyller man medan repet består. Oftast utan ha spelningar eller göra några inspelningar. Om man nån gång mot förmodan får höra något så förvånas jag ofta hur bra det bruka låta, oantanstatligt stilkänsla, tajt och gedigt. Möjligen lite profillöst, men bra. Den som skulle plocka gobitarna av de som skapas av de här banden skulle kunna presentera något helt sensationellt. 7-mannabandet Syket kunde vara ett sådant band men med fler minnesvärda låtar än genomsnittet. Med sin drömska popmusik som låter som en norrländskt variant av spiritulized. Ett av årets mest lyssnade skivor!
8. The Moondoggies - Tidelands
Kul med ett band som känns som mitt egna eftersom de är relativt okända. Frågan är hur länge för de ett oändligt kommersiellt potential med sin skäggiga stämsång som borde få flanellen att skrunkla sig i hela Seattle.
7. Mattias Alkberg - Anarkist
Luleås finaste gör sitt bästa album hittills. Jag har längtat efter detta. Jag behöver detta. När en skiva blir en vän. Så känner jag för detta album!
Mattias Alkberg – Dementorer
6. Crystal Stilts – In Love With Oblivion
Jag känner att jag inte orka skriva mer om Crystal stilts än var jag redan gjort. Med sin andra skiva så står det klart att detta är ett av mina favoritband. Varken mer eller mindre!
5. Fleet Foxes – Helplessness Blues
Den i särklass mest lyssnade skivan borde vara etta. Men Fleet Foxes har gjort detta förr, så i år jag konstatera att detta räcker till en femteplats.
4. Kurt Vile – Smoke Ring For My Halo
Kurt Vile spelade på årets malmöfestival och han fick mig på total knock out. Så otroligt bra! Till en början tycker jag att skivan var lite väl slickt producerad. Men nu är det främst den starka samlingen av låtar, gitarrspelet och rösten som gör att jag aldrig vill släppa denna underbara musik från mig.
3. John Maus - We Must Become The Pitiless Censors Of Ourselves
Årets sensation av alla kategorier är Ariel Pinks keyboardist men också en filosofie doktor i politisk filosofi. Det första som slog mig att här har vi en kille som gillar samma minimalistiska syntpop som jag. Det andra var att det kvittar att leta referenser för detta står för sig själv. Det tredje att detta är album som aldrig slutar växa.
John Maus – Hey Moon
2. My Morning Jacket – Circuital
En av de främsta skälen till att började blogga om musik var att slå ett slag för albumformatet. Få band levera 2011 ett mer helgjutet album i dess mest positiva innebörd än MMJ. Det är stort och rymligt sound som skapar en helhet samtidigt som varje låt står bra för sig själva. Detta är dessutom enligt mig deras bästa skiva någonsin.
1. PJ Harvey – Let England Shake
Jag vet att typ varenda kritiker och tidning har listat PJ Harvey som årets nummer ett. Nej det är inte utan anledning för detta är ett album som är innovativt, har en helhet och fantastiska låtar. Det är som att gå in i en annan värld (en ganska obehaglig värld). Alla som missat PJ Harvey 2011 har missat något stort. Sedan undrar jag om det nånsin hänt att en artist med en 20-årig karriär och närmare 10 album bakom sig få sin kreativa formtopp.
PJ Harvey – The Words That Maketh Murder
