FEM I TOPP

5. This is head - 0001

Har redan skrivit mycket om den här skivan. Kan vid årets slut konstatera att de står för något nytt och unikt trots alla kraut- och postpunkreferenser.









4. Håkan Hellström – 2 steg från paradise

 Han är som vanligt hyllad precis överallt, t o m mer än vanligt. Med rätta! Karln är ju fan i mig fenomenal.  Det är faktiskt omöjligt att förklara varför jag tycker detta är så bra, men jag har redan gjort två inlägg om årets bästa svenska popplatta.
Filosofiskt missnöjd ekonomiskt bortskämd

http://musicasilikeit.blogspot.com/2010/11/mer-hakan-hellstrom.html 

Håkan Hellström – Shelley





3. No Age - Everything in between

En frisk fläkt av rock´n roll för en småbarnspappa som numera mest lyssnar på skäggig folk, mjuk indiepop, shoegaze och annan ganska snäll musik. No Age gör också popmusik men precis som nirvana, pixies, sonic youth och my bloody valentine så gömmer de poplåtarna bakom en vägg av oväsen. No age är lika bra som dessa fyra klassiska band. Så den här skivan får man inte missa.
No Age Everything in between
http://musicasilikeit.blogspot.com/2010/11/no-age-fever-dreaming.html


2. The National – High Violet

R.E.M. – Automatic for the People, The Cure – Disintegration, Sparklehorse – Vivadixiesubmarinetransmissionplot och Tindersticks – Curtains. 
Fyra band som alla har gjort ett dystert mästerverk, helgjutna album som jag aldrig kommer tröttna på. Det är skivor som jag betraktar som respektive artist konstnärliga höjdpunkt. High Violet platsar lätt i den här samlingen, det som gör The National så unika är de gör de för tredje gången på rad. För de båda föregångarna The National – Boxer och The National – Alligator är nästan lika bra. Även om jag själv värderar denna platta högst, så är  the national som gång på gång bevisar att albumformatet fortfarande relevant i vår snuttifierade tid av mp3or och blogghits.
The National – England



The National – Anyone’s Ghost


1.Beach House – Teen Dream

Konkurrensen är inte att leka med. Efter att hyllade de båda föregående plattorna är det svårt att förklara varför detta är bäst. Kanske för att alla låtar är mästerverk.  Kanske för jag inte har tröttnat efter närmare 12 månader, utan tycker bara det bli bättre. Kanske för att Victoria Le Grand är fantastisk sångerska.
Sedan kan jag undrar varför jag inte åkte och såg de på mejeriet i höstas. Hur  kunde jag vara så snål och  lat mot mig själv?
Beach House – Zebra


Beach House – Norway