Senaste tiden har jag börjat pendla till jobbet med en nyligen införskaffad I-phone utrustad med Spotify. Det hela är minst sagt revolutionerande för mitt musiklyssnade att ha all denna fantastiska musik tillgänglig. Problemet är utan tvekan av i-landaktigt att det blir inflation i ny musik. Vad gör det värt att återvända till en platta efter att lyssnat en gång. Jag känner mig förvirrad och ha svårt att se vilken riktning min musiksmak är på väg att ta. Eller snarare vilken fas är jag på väg in i. Ska jag fortsätta med amerikansk folkskägg, köra på shoegazerrevival, synthpop, damma av David Bowie, kanske The Cure eller rentav ta upp min vilande faiblesse
för garagerock.Nej, skivan jag har återvänt till är Spiritualized första skiva från 1992. Det var en skiva som jag lyckades förbise när den kom. Visst jag hade den på band, mina kompisar gillade den och jag såg dem både när de blev utbuade av trångsynta synthare när de var förband till Depeche Mode 93(det var då jag gjorde slut med synthpopen) och på Roskilde samma år. På Roskilde kommer jag ihåg att det eldades och det låg folk och sov under spelningen. Mitt fokus låg mera på en norsk flicka än på spiritualizeds flumpop. Även flera år senare när jag ner mig i deras tredje album, så grävde jag inte fram detta mästerverk.
Spiritualized – Ladies & Gentlemen We Are Floating In Space
Idag låter den här plattan otroligt bra och lider inte av en förlegad 90-tals ljudbild. Utan det är en tillbakalutad och sparsmakad skiva med små psykedeliska vaggvisor. Alltså helt fantastiskt album som skulle varit en lika unik platta och stor sensation idag som 1992. Något jag uppenbarligen inte förstod vidden av då.
Spiritualized – If I Were With Her Now
Spiritualized – I Want You
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar