Årets album 15 - 14

TOPP 15
Nedräkningen har börjat vad som var årets album. För min del är det nog första gången jag sätter det på pränt. Personligen är jag mycket förtjust i albumformatet och gillar artister som lyckas skapa en helhet. Jag tycker det har kommit många fina, roliga och spännande skivor under året. Så jag har faktiskt fått sålla bort närmare 10skivor och sedan finns det många som jag vet att jag har missat eftersom tiden för lyssning är begränsad.
Andra som rangordnat året är rundgång och pitchfork.

15. Gorillaz – Plastic Beach   

Gorillaz har jag alltid sett som Damon Albarns lekstuga, en sorts serie-hiphop för de tuffaste killarna på dagis. Det är därför inte så lustigt att jag upptäcker denna skiva när jag spelar den för min ett-åriga son. Detta är den konstigaste och mest vansinniga skiva jag har hört i år. Det är en uppsjö av gästsångare som Snopp dogg, Bobby Womack, Lou reed, Mark E Smith, Mick Jones, Paul Simenon... Att de båda The Clash-killarna deltar känns logiskt eftersom detta få mig att tänka på deras Sandinista. Det var också en platta som var groovy, innehöll en uppsjö influenser och genomsyras av en väldig flöde av kreativitet som ibland lätt kan tas som trams. På ett liknade sätt upplever jag plastic beach. Sedan finns det en annan beröringspunkt att Gorillaz gillas inte av blurfansen, det är inte britpop. Likaså uppskattades inte Sandinista på sin tid - det var varken punk eller mäktig rock´n roll som london calling. Det var något annat, något nytt och svårgreppat. Sandinista har fått sin upprättelse i efterhand. Det är möjligt att plastic beach också kan vara en missförstådd klassiker. Det är en ganska svårlyssnad platta, som jag har svårt att tränga in i med så många låtar och udda infall.
Favorit på plattan
  Gorillaz – On Melancholy Hill
Gorillaz – Stylo (Album Version) (Feat. Mos Def and Bobby Womack)
 


14. Deerhunter – Halcyon Digest
Bland nya amerikanska alternativa band så är det två som sticker ut - Deerhunter och No age. Och om No age är 00-talets sonic youth som brötar på med gitarrer och punkattityd, så är deerhunter ett nytt yo la tengo. Som väljer ett lägre tempo, mer varierat uttryckssätt men som ändå våga experimentera med sin musik.Lyssna på exempelvis första singeln Deerhunter – Helicopter. Det är en skiva som växer och för varje lyssning hittar jag nya favoritlåtar.
 Deerhunter – Desire Lines
Deerhunter – Fountain Stairs