torsdag 11 juli 2013

Jakten på popsången och en bloggs återkomst

Inser att det är mer en ett år sedan jag postade något i min musikblogg och i praktiken är det mer än ett och halvt år sen jag var aktiv. Förutom att jag inte hade tid p g a jobb, familj och inga egentliga läsare så tröttnade jag på konceptet att bara skriva om ny musik. Självklart inte att lyssna på ny musik utan att glädjen försvann när man fyllde spotify med nya album för att sen inte hinna lyssna på dem. Om jag fann något bra så lyssnade jag inte så mycket för sen måste jag lyssna på något annat. Flödet av ny och gammal musik blir snuttifierat och svåröverskådligt när merparten av allt lyssnade och delande sker över spotify. Ett typiskt I-landsproblem att utbudet är för bra, för billigt och för stort. Mitt 16års jag skulle aldrig förlåta en sån insikt, när jag vid den åldern jagade billiga plattor i skivbutikernas ofta skrala utbud. Men tidernas förändras... och så min blogg.

Ett nytt koncept, att återgå till att med jämna mellanrum publicera spellistor på temat Jakten på popsången.   Som blandar gammal med ny musik en behaglig C-90 längd på 20 låtar. Jag har en ambition att i högre grad reflektera kring innehållet på mina spellistor och ha ett mer eller uttalat tema, Here we go!

söndag 3 juni 2012

90-tals revival, trött nostalgi eller nytändning?

90-tals revival, trött nostalgi eller nytändning?

Hur skulle reaktionen blivit om det var en skiva med ett gäng ynglingar på knappt 20år, då skulle sannolikt många tycka att det här fräscht och kidsen skakar liv i det sena 80-talet och tidigaste allra finaste indiepop.De kanske till och med skulle anses vara nydanande. Ett föga namnkunnigt gäng 40-åringar från en svensk småstad skulle bli avfärdade som trött nostalgi. När legendariska Easy som få anses som ett orginal i sammanhanget återkommer från glömskan och det förgångna med denna platta. Så kan jag konstatera att de aldrig låtit bättre, 1992 hade det varit en sensation. 2012 är det ett glatt och oväntat bra återseende

Ett livstecken med en mycket gammal låt

söndag 15 januari 2012

Samlingsskivor och Guided by Voices



Guided By Voices – The Best of Guided By Voices: Human Amusements At Hourly Rates

Samlingsskivor känns ofta totalt poänglösa i dessa tider av spellistor. På CD-skivans tid (känns skönt att en gång för alltid konstatera att CDn till hur det när föregånget) kunde jag ofta spara pengar och tid genom att ta genvägen via en samling istället för ett album. Idag vill jag hellre fånga albumet istället för att plocka enstaka hits.

Sen finns det undantagen som bekräftar regeln. Som den här samlingsskivan med  guided by voices. Ett band som tidvis gör den mest perfekta gitarrpopen som det går att tänkas sig. Men som existerat i närmare i hundra år och gett ut lika många album, med ökänd ojämn kvalitet. Så var börja man givetvis men denna fantastiska samling som äntligen får mig att omfamna Robert Pollards underbara värld.

Notera också att det finns väletablerat LoFi/indieband från staterna som jag upptäcker först nu. Nu är det bara och vänta på en lika bra samling med Sebadoh - som också är ojämna men som jag lyssnat mycket mer på under åren.


Guided By Voices – Echos Myron
Guided By Voices – Shocker In Gloomtown
Guided By Voices – Teenage FBI

Musicasilikeit.retro

fredag 30 december 2011

Del 4 - Tio i topp 2011

Gott nytt år!
Topp 40 2011 (alla fyrtio smakproven samlade)


10. Thurston Moore - Demolished Thoughts
Bockar och bugar inför Thurston Moore som gör singer songwriter-facket utan en enda trist sekund. Nä, det händer inte alltid för ofta, men Thurston är inte vilket klåpare som helst. det finns en anledning till att jag har föredragit Thurston framför J Mascics och Bon Iver för det här biter hårdare, Årets vackraste album!


9. Syket – With Love
Många av mina kompisar och bekanta spelar i band och de har hållt på länge. De träffas någon gång och repa åren går, utbildningar slutförs, 30års fester, barn föds och 35års fyller man medan repet består. Oftast utan ha spelningar eller göra några inspelningar. Om man nån gång mot förmodan får höra något så förvånas jag ofta hur bra det bruka låta, oantanstatligt stilkänsla, tajt och gedigt. Möjligen lite profillöst, men bra. Den som skulle plocka gobitarna av de som skapas av de här banden skulle kunna presentera något helt sensationellt. 7-mannabandet Syket kunde vara ett sådant band men med fler minnesvärda låtar än genomsnittet. Med sin drömska  popmusik som låter som en norrländskt variant av spiritulized. Ett av årets mest lyssnade skivor!



8. The Moondoggies - Tidelands
Kul med ett band som känns som mitt egna eftersom de är relativt okända. Frågan är hur länge för de  ett oändligt kommersiellt potential med sin skäggiga stämsång som borde få flanellen att skrunkla sig i hela Seattle.


7. Mattias Alkberg - Anarkist

Luleås finaste gör sitt bästa album hittills. Jag har längtat efter detta. Jag behöver detta. När en skiva blir en vän. Så känner jag för detta album!
Mattias Alkberg – Dementorer



6. Crystal Stilts – In Love With Oblivion
Jag känner att jag inte orka skriva mer om Crystal stilts än var jag redan gjort. Med sin andra skiva så står det klart att detta är ett av mina favoritband. Varken mer eller mindre!


5. Fleet Foxes – Helplessness Blues

Den i särklass mest lyssnade skivan borde vara etta. Men Fleet Foxes har gjort detta förr, så i år jag konstatera att detta räcker till en femteplats.


4. Kurt Vile – Smoke Ring For My Halo

Kurt Vile spelade på årets malmöfestival och han fick mig på total knock out. Så otroligt bra! Till en början tycker jag att skivan var lite väl slickt producerad. Men nu är det främst den starka samlingen av låtar, gitarrspelet och rösten som gör att jag aldrig vill släppa denna underbara musik från mig.



3. John Maus - We Must Become The Pitiless Censors Of Ourselves

Årets sensation av alla kategorier är Ariel Pinks keyboardist men också en filosofie doktor i politisk filosofi. Det första som slog mig att här har vi en kille som gillar samma minimalistiska syntpop som jag. Det andra var att det kvittar att leta referenser för detta står för sig själv. Det tredje att detta är album som aldrig slutar växa.
John Maus – Hey Moon


2. My Morning Jacket – Circuital

En av de främsta skälen till att började blogga om musik var att slå ett slag för albumformatet. Få band levera 2011 ett mer helgjutet album i dess mest positiva innebörd än MMJ. Det är stort och rymligt sound som skapar en helhet samtidigt som varje låt står bra för sig själva. Detta är dessutom enligt mig deras bästa skiva någonsin.


1. PJ Harvey – Let England Shake

Jag vet att typ varenda kritiker och tidning har listat PJ Harvey som årets nummer ett. Nej det är inte utan anledning för detta är ett album som är innovativt, har en helhet och fantastiska låtar. Det är som att gå in i en annan värld (en ganska obehaglig värld). Alla som missat PJ Harvey 2011 har missat något stort. Sedan undrar jag om det nånsin hänt att en artist med en 20-årig karriär och närmare 10 album bakom sig få sin kreativa formtopp.
PJ Harvey – The Words That Maketh Murder

torsdag 29 december 2011

Del 3: Topp 19 - 11

Nedräkningen fortsätter...
... och nu börja de bli mycket intressanta skivor som verkligen förtjäna att lyssna på. Gillar verkligen denna samling av främst nya upptäckter och debutanter. Alltså ganska lite av gammal skåpmat. Ni kan lyssna på alla smakprov på
Topp 40 2011

19.British Sea Power – Valhalla Dancehall

Det har gjorts arenapop av den här sortens många gånger förr. British Sea Power skiljer sig mot merparten av liknade band att jag vill återkomma och få mersmak snarare än den snabba mättnad jag bruka känna när jag lyssnar på coldplay, manic street preachers,glasvegas och för den delen också echo & the bunnymen.


18. Ringo Deathstarr - Colour Trip

Många känner sig kallade men få är ämnade att axla arvet efter jesus and the mary chain och my bloody valentine. Ringo deathstarr gör det med en obönhörlig viljestyrka och ovanligt många minnesvärda låtar. Det är gitarrmattorna är massiva  och det är ett sjusärdeles röj. Ringo Deathstarr  glömmer inte bort melodierna och bara spela tuffa som alltför många i den här "genren" bruka falla dit.


17.Girls - Father, Son, Holy Ghost

Enligt min last.fm är detta en av de skivor jag har lyssnat mest på i år och deras debutskiva återkommer jag fortfarande till. Förutom några irriterande utbrott av stonerrock så håller Girls ställningarna med sin romantiska popmusik som ett av de bästa indiepopbanden 2011.
Girls – Honey Bunny


16. Bon Iver – Bon Iver'

Kritikerrosad och hajpad. Lever inte upp till den mer sparsmakade föregångaren. Bon Iver har hursomhelst mer soul och bättre låtar än de flesta andra sorgsna skäggiga män med gitarr.


15.Gruff Rhys – Hotel Shampoo

Min lille son dansar alltid med världens största leende när han hör denna skivan. Av barn får man höra sanningen och i detta fallet är det sant! För pappa står och le som en fåne när han har Gruff Rhys i lurarna.
Gruff Rhys – Sensations In The Dark


14.Fergus and Geronimo - Unlearn

Ett av årets mer säregna skivor folkpop/ LoFi med en rejäl dos sextiotals garage och soul. Befriande bortom alla trender. Ett album med lika mycket charm som en hel kull med kattungar!


13.Fujiya – Ventriloquizzing

Fujiya & Migya krautfunk ligger mig verkligen varmt om hjärtat. Årets skiva fortsätter i samma spår som tidigare och är troligen deras bästa album nånsin. Alldeles utmärkt pendlarmusik som ger high score på mitt last.fm konto
Fujiya – Cat Got Your Tongue


12.Timber Timbre – Creep On Creepin' On

Teatralt kan vara ett skällsord men timber timbre har gjort ett av årets mest säregna americana skivor. Mörker och stämningsful musik som låter egen, men som för tankarna till mercury revs fantastiska och lite bortglömda deserter song.



11. Lykke Li - Wounded Rhymes

Tyckte att hajpen av den första skivan var totalt obegriplig. Nu kan vi börja snacka ett på samma gång uråldrigt och futuristiskt sound som redan känns som en klassiker.
Lykke Li – Youth Knows No Pain